- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1903 /
77

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde. Berättelse af Bo Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

femhundraåriga anor. Men Lubomir hade icke sett henne
och gaf fan i både henne och hennes lakejer.

Den gamle herrn blef sittande i sina tankar. Han
tog ett ljust, ringlande spån och lindade det om fingrarna.

»Det liknar barnlockar,» sade han. Och i samma
ögonblick hade han glömt både Lubomir och prinsessan
Bariatinski, och han mindes sin lilla dotter som legat på
kyrkogården, i tio år.

»Det liknar barnlockar,» upprepade han.

Snickarn ryckte på axlarna och spottade.

»Ni har ingen fantasi, herr Lubomir,» sade den gamle
herrn i förebrående ton.

»Har jak icke, har jak icke? Jak kan ock kalle det
för lockar eller bandstumpar eller hvad tusan som helst.
Aber jak vill ej.»

Och han körde ner hufvudet som en tjur, medan
hyfveln fräste.

»Hör du Jocke,» ropade han ut genom fönstret när
herr Siewert gått sin väg, »han börjar bli fnoskig den
där gamla kråkan.»

Den blinde svarade icke. Han var trött och hungrig
och längtade att man skulle komma och hämta honom.
På hela dagen hade han förtjänat trettiotre öre och korfven,
men den var uppäten. Han tänkte på skällsorden som
väntade honom där hemma, på dragsoffan där han kröp
ner som i en kista, och han undrade om inte Lubban
ändå hade rätt när han påstod att lifvet var ett helvete.
Brännvinet var det enda som var värdt att lefva för. På
Kattögat gick det alltid muntert till; där fick man höra
roliga historier om hur polisen blef lurad och hur man
gick på visit till fina hus. Men ledsamt nog var ingen
hemma, och visitkorten hade man glömt. Johansson
längtade till Kattögat...

Och sommarn var förbi. Det blef långa botgörar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1903/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free