Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde. Berättelse af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde ingenting. Fimmelstången träffade honom midt i
bröstet och kastade omkull honom baklänges mot isgatan.
Och hästarna trampade på honom . . .
Han blef inburen till snickaren, och alltsammans var
öfver på en halftimme. I den lilla verkstaden som fylldes
af nyfikna satt Lubban med armarna i kors och stirrade
på den döde och på alla de främmande människorna.
Hans lilla förgrämda apansikte ryckte i vresig smärta, och
med tillhjälp af kuskens berättelse och byxknappen, som
man funnit i den dödes hopknutna hand, försökte han att
konstruera upp olyckshändelsens förlopp. Han var så ifrigt
sysselsatt med detta att han icke märkte polisens ankomst.
Men när mannen i pickelhufvan begärde upplysningar, var
Lubban färdig med sina forskningar, och han gaf en liflig
och målande skildring af det hela. Han var stolt öfver
sitt goda hufvud, och han blef vältalig. Detta lugnade
hans smärta.
Och samma berättelse, bara ytterligare fördjupad och
med alla detaljer artistiskt inpassade på vederbörlig plats,
deklamerade han några dar därefter för herr Siewerts piga.
Den gamle lektorn hade fått ögonen på notisen; han
mindes sin bekante från sommardagarna och ville gärna ha
närmare besked om saken. Och pigan kom tillbaka och
afgaf sin rapport med skakande stämma. Hon var
alldeles hypnotiserad af Lubbans vältalighet.
»Om jag hade gatlymmeln här,» sade hon. »Ett sånt
odjur. Men han kommer att sluta hos rackarn, det vet jag.»
Hon stod och högg med hakan i luften.
Lektorn satt i sin rullstol, med en filt om benen,
och lät blicken glida ut genom fönstret öfver en samling
snöiga tak, mellan hvilka lyktorna glimmade upp i
skymningen. Hans ansikte var förvridet af plågor.
»Det är möjligt,» sade han utan att taga sin blick
från fönstret, »det är möjligt, att han slutar på Långholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
