Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Gossen. En äktenskapshistoria från Birma af Jane Gternandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när hon knöt det skära sidenstycket kring sin midja och
kastade sin lilla hvita tröja öfver axlarna, för att gå in
till staden om kvällarna, och då hon väl kommit utom
täppan, räknade han efter hur många gånger hon vände
sig om och nickade till honom, innan hon satte det stora
flata fatet med bananer på sitt hufvud. Om natten sof
hon inne i staden hos sin mor; hon måste ju ställa så
till att hon kunde vara i basaren strax efter soluppgången.
Vid den tiden borde Gyllene gossen också stigit upp
och sopat golfvet och stött ris i den stora trämorteln och
kastat en blick på täppan, men han visste ingenting bättre
än att ligga och hvila sig och hade alltid haft ord om sig
att vara den största odåga under solen.
Det fick lilla fru Hvit ofta höra i basaren, och till
en början fäste hon sig inte vid det, men ju längre den
torra årstiden skred framåt, ju uslare blefvo grönsakerna,
och när hon gick hem till byn, var hon icke alltid så
belåten med sin äkta man; — allt ledsamt försvann först
i det ögonblick hon såg honom.
Han visste icke till sig af glädje, han ville bara
inandas den ljuft doftande friskheten hos hennes lilla person.
Han var så svag för sådant, det är ju hans landsmäns sätt
att kyssa, men rätt var det var brast fru Hvit i skratt
och slet sig lös och tog en kvast. Rummet hade ännu
icke blifvit sopadt, fast hon var så kär i renlighet, och
då allt var nätt och fint, satte hon kvasten i ett hörn och
frågade Gyllene gossen hvad de skulle ha till middag.
»Ingenting,» sade han och log. De hade väl inte
varit gifta längre än att de kunde lefva på bara kärlek
en liten tid ännu.
Nåja, det var ju näpet svaradt, och han såg så rar
ut, att hon måste flyga honom om halsen i samma stund,
men hon hade gått till fots i nära två timmars tid och
rådde inte för att det sved i henne af hunger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
