Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ankor och grodor. Kuriosa hos våra författare af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jord och himlar i ett sköte
slutas, fastän skilda nyss,
då hvarannan gå i möte
tvenne läppar i en kyss.
Någon ljufhet kan då inte kyssen äga, om hvar och
en af de kyssande endast använder sin ena läpp.
* *
*
Ingen, som känner kärlek till diktens och ordets
konst, kan undgå att någon gång önska att dess dyrkare
och tjänare ibland visat strängare själftukt och sofrat med
ödmjukare samvete. Men ingen af dem, som hålla dikt
och språk kära, kan låta det lilla skymma det stora utan
att svika denna sin kärlek. »F"ör agnars ondhet bränner
ingen hvetet», skrifver Fröding. En stor skald, en stor
författare är stor trots sina fel, ja, kan vara stor trots
sin stil, trots sina verk. Men hvad som är dunkel hos
Marsyas, det är glans hos Apollo. Den som här för
lustighets skull sammanfört några antecknade
stilegendom-ligheter har sökt minnas detta.
Annars kunde det hända granskaren och formskäraren
hvad som berättas om en språkman, som åhörde
uppläsandet af en gripande fransk dikt. Vid ett af diktens
vackraste partier brast han ut helt högt: å sjutton, har
han konjunktiv i den satsen!
Finns det ett straff nog strängt för en sådan
förbrytelse mot den skönhet som är Diktens anda?
Ruben G:son Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svea/1903/0130.html
