Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomster. Ur skissboken af Karl-Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ett besynnerligt ord — ogräs. Ingenting är
ogräs, betraktadt i sig själft eller i sin rätta omgifning.
Ingen växt är öfverflödig, intet lif onyttigt. Och ingen
varelse är ful, sedd som han bör ses.
Det finns intet blomster på jorden, som ej kan fröjda
något af en människas sinnen — med färg eller doft, med
linjernas spel eller byggnadens sinnrikhet.
Men ändå — det vackraste gräs blir ogräs, när det
tränger sig in på främmande mark, när det suger sig fast
i en jord, som är med möda och omsorg beredd för
andra rötter, och snyltar sig till en näring, under långa
tider samlad för andra varelsers räkning.
Därför bort med er, kvickrot och daggkåpa, rödplister
och kardborre! Här ska bli honungsdoftande äppelblom
och saftdrypande päron, läskande krusbär och lysande röda
vinbär!
Vi människor, vi tarfva öfverflöd på skönhet, rikedom
på lif, outtömlig växling.
Vi behöfva vilda gräsbackar likaväl som klippta
städade gräsmattor, hederliga torra potatisland likaväl som
ogenomträngliga blodrödblommiga törnrossnår. Vida ängar,
fulla af den brokigaste blandning, den tätaste trängsel, den
hetaste kamp, likaväl som rundlars och rabatters fredliga
samhällen med deras välordnade räta led, deras putsade
harmoni och förnäma lugn.
Därnere i spireahäckens hörn få ni växa utan tvång
och fruktan, kardborrar och skräppesyror. Där få ni
frodas och sträfva mot höjden och spinna er samman till de
vildaste vildmarkssnår, ni kunna åstadkomma —
urskogs-mäktiga, barbariskt kraftiga, bondskt friska och fruktsamma.
Men här vill jag se nakna jordkullar som socklar för
de unga aplarnas och päronträdens smäckra pelarstammar.
Som små askhölj da, ödsliga kratrar, ur h vilka krus- och
vinbärsbuskarnas gröna kvastar stiga mot skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
