Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottningen. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon skyndade strax till sin far och bad honom
bege sig till hofvet för att anhålla hos kungen att han
på en bestämd dag ville sammankalla alla rikets
förnämsta män och kvinnor och för öfrigt så många
människor från när och fjärran, som kunde komma,
så skulle hon infinna sig för att säga dem något 0111
prinsen, som strax skulle skingra alla de kränkande
misstankar, som omhvärft honom.
Riddai Hubert reste också genast för att
framföra sin dotters budskap, och det mottogs med glädje
af både konungen och prinsen.
Nu, menade de, skulle den lilla adelsjungfrun
komma utan slöja, och allt folket skulle få se att
hennes ögon icke hade något ondt att säga, och man
skulle få bedja prinsen om förlåtelse för den orätt
man gjort honom.
Från alla landsändar uppbådades riddare, vasaller
och deras fruar och döttrar, och på den utsedda dagen
var halfva den stora tronsalen fylld af de ädelborna
herrskaperna, under det borgare och bönder trängdes
i den andra så tätt att de knappast hade rum för
armbågarna.
När så ingen gäst mera väntades, öppnades
dörrarna ännu en gång, och den lilla jungfrun och hennes
far trädde in.
Men hon möttes af förnärmade blickar, och kungens
och prinsens ansikten mörknade, t}^ hon bar äfven nu
slöjan öfver sitt hufvud.
Då hon kom fram till tronen, bugade hon sig
djupt för kungen, men ändå djupare för prins Sigmund,
ja, så djupt och länge att denne sprang upp och räckte
henne handen för att hon åter skulle resa sig.
Först vände hon sig mot konungen och sedan
mot de församlade i salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
