Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottningen. Saga af Anna Wahlenberg - Två dikter af E. N. Söderberg - En gryningsvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så,» sade den gamle kungen. »Och då kunna vi ju
inte låta drottningen gå.»
Och han reste sig, steg ned från sin tron och
gick bort genom salen ända tills han stod vid dörren
framför den lilla adelsjungfrun. Då tog han henne
vid handen och ledde henne långsamt tillbaka igen
mellan folkmassorna.
Men när de kommo fram till tronen, lade han
hennes hand i den unge prinsens, och då sågo alla
människor, att äfven prins Sigmunds ögon kunde tala.
Och de sade den lilla jungfrun något, som mycket
liknade hvad hennes nyss hade sagt till honom.
Tysta stodo de där hand i hand. Men nere i
salen ljödo lefveropen så starka och mångfaldiga, som
om de aldrig ville sluta.
En gryningsvisa.
Nyss bräckte gryningens timma. —
Som guld mot en grund af stål
i öster brinner hvar strimma,
och vinrödt pärlorna glimma
i daggkåpans gröna skål.
dikter
af <£. Ti. Söfcerfcerg.
-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
