Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson af Carl Rupert Nyblom. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sången »Arnljot Gelline», en skildring af hedendomens
sista tid i Norge, samt af ett par dramer, »Sigurd
Jorsalafar» och fragmentet »Olav Tryggvasson», bägge
delvis tonsatta af Grieg. Med detta sista år 1873
framträder en ny sida hos skalden i all sin glans,
nämligen hans mästerskap som föreläsare. Det var i
detta år han företog sin första stora rundresa som
föreläsare i Sverige, och det var den omständigheten,
som för tredje gången förde oss tillsammans.
En vacker dag i februari under det året öppnades
helt oförmodadt dörren till vårt hem i Uppsala, och
in trädde Björnstjerne Björnson. På sitt frimodiga
sätt framställde han sin önskan att de dagar, då han
föreläste, få vara i fred och spisa sin middag hos oss
jämte sin hustru. Med uppräckta händer mottogs hans
goda förslag, och därmed började en vecka af samlif,
som i alla hänseenden blef upplifvande. Min hustru
var redan från Romatiden, då vi alla hade råkats, hans
och hans frus vän, och så bildade vi fyra en tillfällig
familj, för hvilken snart sagdt hvarje dag blef en festdag.
Bland de ämnen, som Björnson läste öfver, måste
jag vidröra ett, nämligen Michelangelo. Under
Roma-vistelsen hade Björnson varit ifrig i sina studier af
renässansens största personlighet, och min blifvande
svärfar, professor Jörgen Roed vid konstakademien i
Köpenhamn, en fint bildad kännare af antikens och
renässansens konst, vägledde honom vänligt i hans sträfvan
att komma femtonhundratalets storman in på lifvet.
I synnerhet älskade Björnson att studera Michelangelo
i Sixtinska kapellet, och han vallfärdade dit ej blott
ensam, utan tog ibland hela familjen med sig, sin fru,
sin lille son och dennes romerska »bålia» (sköterska).
Under fastan var golfvet i kapellet öfverspändt med
en fin mörkgrön klädesmatta. En norsk vän och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
