Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson af Carl Rupert Nyblom. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skåltal. Jag menar då ej egentliga festtal, utan sådana,
som flödade öfver hans läppar till hvardags vid bordet.
Han var däri formligen hänförande genom sin
fantasiflykt, sin kvickhet och fintlighet, samt genom den
hjärtliga tonen. Jag för min del har aldrig hört en
så glänsande improvisator som han.
Naturligtvis tillställdes det också en offentlig fest
för honom, där utom damer och annat folk ett par
hundra studenter voro med. Främst bland dem sågs
en del af mina bästa estetiska gossar, af hvilka troligen
de flesta lefva ännu; men de försvunno alldeles i
bölj-svallet af obekanta ungdomar, mest teologer, tror jag,
och obestämbara individer, som trängdes kring
aftonens hjälte, slöko hvart ord af honom, stirrade på
honom och ryckte honom i fracken. Festtalet måste
hållas af undertecknad, som minnes, att Björnson, när
han svarade, begynte därmed, att han fann talet
likasom alla festtal vara »noget stserkt». Hans älskvärdhet
mot de goda studentgossarna kan icke nog prisas.
Med det nämnda året 1873 upphörde mina
sammanträffanden med Björnson för en mycket lång tid,
ja, nära trettio år. Det är för öfrigt just detta år,
som vanligen sättes såsom slutpunkten i hans första
författareperiod. Det skede, som därefter kommer,
kallas särskildt det realistiska, emedan det
karakteriseras af hans senare dramer med ämnen ur samtidens
lif. Denna tid betecknas äfven af den ändring i hans
åsikter, att dessa allt mera utprägladt vända sig åt
vänster. Ännu 1873 stod han fast inom kristendomens
råmärken och var ifrigt hängifven åt Grundtvigs
doktrin; men snart nog lämnade han dessa tankar och
närmade sig småningom till Spencers åsikter i det
hela, hvarmed följde, att han i religiöst hänseende
blef agnostiker. Dock, därmed lämnade han ej sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
