Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolf sonetter af Ida Granqvist. Med 12 porträtt - Carl Jonas Ludvig Almqvist - Erik Johan Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL JONAS LUDVIG ALMQVIST.
Han yppigt röda rosor kring sig strödde,
i sagans trolska vildmark han dem funnit,
bland bladen stänk utaf hans hjärtblod glödde,
förgäfves ej de varma droppar runniti
Hans rosor vissna ej, fast han förblödde,
de blomma än, fast långa vintrar svunnit,
sen han, hvars egen lifsros ve förrödde,
i främlingsland den sista hvilan hunnit.
Men dolda taggar understundom såra
och underliga villor ögat dåra,
i ett fantastiskt töcken allt de hölja.
Af bäfvande beklämning vi betagas —
ja väl, och dock vi omotståndligt dragas
att drömmarn på hans färd i längtan följa.
ERIK JOHAN STAGNELIUS.
Han söker längtansfull det drömda Eden,
från villorna han trår till fadershuset,
han hör ej hemma här i jordegruset,
han vandrar sorgsen öfver öde heden.
Men stundom skuggan flyr, som skymde leden,
han ser en stråle af det högre ljuset,
han hör ett eko utaf lofsångsbruset
och glömmer, hänryckt, lifvets dunkla skeden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
