Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarminnen. Tre dikter af I. Wennerberg - Jag såg dig... - Sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag såg dig igen, då middagssol brann
och rastlöst din tanke for vida.
Med ångest du sökte, men aldrig du fann
att lifvet var annat — än lida.
Till sist jag dig såg, när dag var slut
och din blick var skumögd af lifvet.
Såg, att du lidit och snart kämpat ut
och skoningslöst sargad blifvit.
Då sträckte jag armarna mot dig ut
och tryckte dig intill mitt hjärta.
Fast solen var nere och dagen slut,
jag bad att få dela din smärta.
Då såg du, först då, genom tårars glans
långt in i mitt längtande sinne,
och bland spillrors mängd, du förstod, att det fanns
något vackert af lifvet därinne.
24 aug. 1902
Sorg.
0org! Hvi går du städse här bredvid mig?
Vänd istället åter till det mörka land
du stammar från.
Ack, så länge som mitt hjärta lefvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
