Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Gustaf Nyblæus, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»svärd och harpa bära,
att genom sång och strider få
med Dig i minntts tempel gå.. .»
Hans »Harposlag» trycktes 1846, hans »undervisning
i gymnastik» 1847, hans »Johan Banér, dikt i fem sånger»
1848. Den tidens förgångsmän bland de unga voro hans
till en af dem, Paul Genberg,
ägnade han sin dikt öfver Johan
Banér. Och i ordets bästa
mening var han populär bland
studenter, bland skolgossar, bland
folkskolans lärarealumner, ty
för dem alla var han lärare i
gymnastik och vapenöfning, och
en lärare, som väckte och
eldade i sin undervisning. Och
när studenterna samlades i sina
»sociala» fröjder, kunde icke
Gustaf Nyblasus saknas. Han
spelade med i societetsspektakler
i Akademiska föreningen, han
talade och diktade vid dess
fester. I nära tjugo år var
han knuten vid
universitets-lifvet i Lund, innan han för annan verksamhet måste
återvända till hufvudstaden. Och under arbetet och striderna
där, långt in i hans ålders afton, verkade minnet af de
ungas sympatier lifvande och stärkande på hans sinne.
Han var född i Stockholm den 23 mars 1816, son
af justitierådet N., af Nerikessläkt. Under skoltiden var
han Frans Mikael Franzéns lärjunge som konfirmand och
behöll intrycket af denne andelige fader lifvet igenom.
Från universitetet gick han till hären — och gymnastiken.
käraste umgängesvänner;
Gustaf Nyblaeus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
