Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Gustaf Nyblæus, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välgångsönskningar och gladdes åt det erkännande dess
uppträdande i utlandet tillvann den svenska gymnastiken.
Sedan han 1887 erhållit afsked från sina tjänster,
be-gynte han utgifva små samlingar »Vers och Prosa» (1890),
»Aforismer» (1897), »Aforismer om krig och fred» (1898).
Bland »aforismerna» finner man många goda tankar.
»Sanningen,» säger Nyblasus, »kan icke dekreteras. Hon kan
sökas och finnas, men hon kan icke tagas till fånga. Då
man tror sig hafva henne fast, går hon obehindradt sin
väg, och man får söka henne ånyo. Dogmernas historia,
de filosofiska systemen och vetenskapens hypoteser
ådagalägga detta.» En annan gång skrifver han: »En musikant
förslår ofta icke mer af musiken, än en murare af
arkitekturen.» Ett annat tankekorn lyder: »Teologien förhåller sig
till religionen som krigskonsten förhåller sig till kriget
eller verskonsten till poesien. Den är ett viktigt moment
däri, men långt ifrån det hela eller ens det väsentliga.»§fj
En personlig erfarenhet har den gamle öfversten
nedlagt i denna bekännelse: »Bönen är själens bad. Den renar
håg och sinne, som vattnet renar kroppen.» I fridfull
harmoni gick Gustaf Nyblasus genom ålderdomen till
grafven och en stilla död träffade honom den 13 oktober
1902. Han hade goda pund med på vandringen genomv
lifvet och har väl användt dem. De frestade honom ej
till högmod, men de manade honom till plikttroget arbete
och kärleksfull umgängelse; så värmer hans minne de
efterlefvande.
H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
