Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shakspeares och Verdis “Othello“. En uppsats af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
radt, och framför allt har Verdi så helt och hållet uppgått
i Shakspeares ande, att man icke, som vid åhörandet af
Gounods operor, endast känner en svag återklang af det
ursprungliga dramat, men man har här det mäktiga
intrycket af Shakspeares odödliga tragedi kvar.
Är det icke ett bevis på Verdis sunda utveckling,
att ju äldre han blef, desto bättre komponerade han? Lifvet
mognade både honom själf och hans konst, så att denna
Othello, som han skref vid sjuttiotre års ålder, blef hans
största dramatiska mästerverk. Han har kvar allt sitt
medfödda skönhetssinne och sin melodirikedom, men han har
vunnit så mycket i uppfattningens djup, i karaktärernas
mångfald, att man nästan ej kunnat tilltro författaren af
»Traviata» och »II Trovatore» möjligheten af en sådan
utveckling.
Hvad som först och sist utmärker musiken i »Othello»
är rytmens mångfald, som genom olika karakterisering
åstadkommer den dramatiska omväxling, utan hvilken allt
tal- och musikdrama blir långtrådigt.
I den moderna musiken finnas två oarter med hänsyn
till rytmen. Den ena är den beständigt afbrutna rytmen,
som till och med sönderhackar en liten visa, och som är
dilettantismens kännetecken, då den röjer brist på tågan i
en idé. Allt blir stumpar. Den andra oarten är
upp-häfvandet af rytmen, då all fast konstruktion är upplöst,
♦och blott toner aflösa toner i en obegränsad
öfversväm-ning. Och dock äro proportionerna, linjerna, lika
nödvändiga i musiken som i arkitekturen. Något är det
viktigaste, annat det mindre viktiga. Känslan för rytmens
betydelse är egentligen lika med känslan för karaktär. Rytmen
anger hjärtslaget, rörelsen, och det är dock så, att icke
alla människor röra sig lika. En man och en kvinna, en
åldring och ett barn, en sorgsen och en glad människa,
hafva alla en olika gång, en olika rytm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
