Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor med 10 porträtt - Gustaf Bergström, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälpte till att öfvervinna svårigheterna. Men för andra
gången flyttade Gustaf Bergström 1872 sin verksamhet till
norr, då han tillsammans med Gustaf Haqvinius blef
direktör för Mindre teatern, eller som den i dagligt tal
kallades »Gamla ladan» vid Karl XII:s torg. Och i den
»ladan» var det som den glade komikern började inhösta
den gyllene skörd, som skulle göra honom till en
förmögen man. Den skörden svek icke heller, när de båda
bolagsmännen fyra år därefter återflyttade till söder, och
den blef icke mindre när Gustaf Bergström efter sin
bolagsmans frånfälle ensam öfvertog ledningen, hvilken han
nu behöll till dess teatern öfvertogs af Wagner och Bosin,
hos hvilka han sedan uppträdde endast som skådespelare
till dess han 1899 anställdes vid Dramatiska teatern, från
hvilken han nu skördats af liemannen som väntar oss alla.
Gustaf Bergströms stora förtjänst som komisk
skådespelare var först och främst den, att han aldrig öfverdref
och för det andra, att han med små medel visste att gifva
en sann totalbild af den figur han skulle framställa. Han
filosoferade sig icke till några karakteristiska egenheters
uppsökande hos rollen, han gaf den från början i sin fulla
belysning, säker och själfmedveten som brackan skall vara
när han är i sitt esse, jämmerligt bekyttad när han blir
bragt ur detta. Man kan visserligen säga, att alla dessa
mer eller mindre kujonerade äkta män voro sig tämligen
lika, men det är ju också skäligen sällan som våra
skådespelare kunnat göra sitt personliga material så böjligt och
skiftande att de i någon vidare mån varit olika sig själfva
i de olika figurerna. Sådana dessa nu en gång voro
tillfredsställde de den stora publik inför hvilken han
uppträdde, roade den oerhördt och kunde äfven röra den till
en lätt öfvergående medkänsla, som gjorde det omedelbart
därpå följande skrattet så mycket intensivare.
Att här uppräkna några af de två- å trehundra roller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
