Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ankrade seglare vågorna slunga
Mot himlabryn.
Templen af glödande eldkulor brinna.
En skräll... än en skräll: palatsen försvinna;
I remnade jorden begrafva .de sig ...
Gud, nådig, barmhertig, förbarma dock dig!
Spastara! ... Nej, uti hans armar,
Ack, hvilken skönhet dignar ner!
O höga gudamor! Du nådfull dig förbarmar . . .
Hon svimnar: nu hon är ej mor, ej maka mer.
Hvad gör du, ömma hälft utaf ett änglahjerta?
Förtviflan väcker allt ditt mod;
Du glömmer fasans våld och känner blott din smärta.
Der ligger hon! — Så skön uti Messiæ blod
Vid korset Magdalena dignar;
Så skön i sina tårars flod
Hans fot hon kysser och välsignar.
En bjelke ramlar . . . Nåd!... Gud!... Nåd!... hon
krossas kan...
Bland känslor utaf skräck han sig ej sansa hann,
Men gör det dock i hast, hvad himlen göra borde...
Förlåt, natur, sitt barn af skräck han glömma torde;
Han älskling var långt förr än far,
Och hennes gudaögnapar...
Det blir ditt fel, natur: för skön du henne gjorde.
Nu ner för trappan han dess dyra väsen bär.
Den marmorn känsla får, uppå hvars häll hon hvilar:
Sjelf känslolös och stum, den häpne maken ilar...
Tag än en af skedskyss, gråt, — det den sista är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
