Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första lärkan.
Stjernan, lik en stelnad droppe,
Hänger uppå molnets brädd,
Och den dag, som bor deroppe,
Ar i dystra skuggor klädd.
Intet ljud i domen skallar.
Ingen suck från böljans mund;
Endast nordans tjut, som svallar
Öfver Floras kala lund.
Dock, se, våren från det höga
Smälter hvarje stelnad ton,
Öppnar åter solens öga,
Skingrar töcknet kring vår zon.
Från sin tufva lärkan svingar,
Vingen späns af lust och fröjd,
Och ånyo glädjen klingar
I det blåa hvalfvets höjd.
Lilla lärka, öppna dagen
Med din vårsång, glad och säll;
Och min lyra, ljuffc betagen,
Skall dig helsa från sitt tjäll,
Från det fönster, björken täcker
Med sin skärm af gröna blad,
Och der våren sippor räcker
At min lugna hvilostad.
Sjung, när flodens lösta bölja,
Väckt utaf den ljumma vår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
