Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eller liksom löfven i stormig höst
Uti gula hvirflar från trän.
En vän jag hade: jag gjutit mitt hlod,
Om hans blick det begärt af mig;
Men mitt hjertas värma han ej utstod :
Måste bort för att svalka sig.
Då gret jag högt och ropte hans namn;
Min hade han varit en gång.
Hans minne jag endast slöt i min famn,
Och då blef all verlden mig trång.
Då kom jag till sirenemas kust,
Till kärlekens rosenlund.
Der var en blo.mma min ögonlust,
Men endast en liten stund.
Så herrlig blommade upp min ros,
Och doftet blott kärlek var;
Men en röfvare bladen tog sin kos
Och lät mig taggarna qvar.
Och min varelse blef så stum och kall,
Som om döden lagt handen derpå;
Dock försmår jag trösten af tårars svall:
Nog gråts det på jorden ändå.
Men mitt öga ler matt, som höstsoln ler
Ofver öcknens ensamhet.
Ny vår man ofta på jorden ser:
Min själ ej af vår mer vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
