Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silvio på Lauras graf.
Hon hvilar redan i sin graf,
Hon, som mitt lif ett värde gaf,
Hon, solen i mitt töcken.
Mitt minne är en vissnad krans,
Mitt hopp är utan färg och glans,
Och verlden är en öcken.
Hur annorlunda i de dar,
När hon mitt allt, mitt enda var,
Den älskade, den dyra;
När hon gaf mina bragder mod,
När hon göt lågor i mitt blod,
Gaf toner åt min lyra!
Jag öfver hafvet for en gång,
Men hennes bild och hennes sång
De lockade mig åter.
Den bilden ser jag än, fast blek;
Men sången från mitt öra vek,
Och sjelfva lyran gråter.
Spår af den älskades gestalt’
Jag hemligt söker. Öfverallt
Den skymtar och — försvinner.
Först när jag hit har vandrat ut,
Här vid den sista vägens slut
Jag söker — och jag finner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
