Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första eviga hoppets dag,
Hvars sol for evigt gått under.
Ack ja, jag ser dig, mitt hjertas vår,
Du längst försvunna, dig närma;
Jag ser ett minne från forna år
De forna fröjderna härma.
Du milda sol i mitt hjertas natt,
Du gick i molnet, men blott för att
I hela lifvet mig värma.
Der lyste stjemor med högre sken,
Och flammor hetare brände;
På himlen, mulen af åska re’n,
Väl många blixtar sig tände:
Men ingen ljungeld från skyars rund
Såg ned lycksaligt i själens grund
Som du, den förste och ende.
Stå opp ur tidernas natt igen,
Du fjärran slocknande strimma,
Och kalla vårarnas dofter än
I lifvets höstliga dimma! ’
Stå opp förklarad ur grafvens famn,
Du sköna, älskade, bleka hamn
I längtans ensliga timma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
