Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De hade at säja öfver wissa Landsorter, som efter
laglig eller Kungelig inrättning lågo under deras lydnad,
hvaruti de i anseende til folket woro Enewäldige och
i ansende til Öfverheten underdånige[1]; Men denna
wärdighet war ej annat, än et högt ämbete, och
således i gamla tider icke ärfvelig, som hon sedermera
blifvit. Framdeles skall derom mer berätas och om
nogare författningar, som dermed giordes, sedan de
Scandiska Riken kommit til mer stadga och mognad.
22. Det är sant, at från första tider hafva de
Svenske Öfverdomare och Konungar warit
Enewålds-Herrar[2]; Men aldeles icke oinskränkte, utan
Landsens Lagar fulkomligen undergifne[3]: Det
är, de hafva haft en ganska stor myndighet
tillika med sine Rådgifvare och Landsens Äldste, at
wärkställa Lagen och vad som ländt til Rikets nytta
och försvar; men deremot bundna händer til at giöra
ondt, så at för dem ej warit rådeligt, at uppsätia sin
wilja til Lag eller giöra den ringaste undersåte mot
almän säkerhet förnär: Stundom hafva de wäl sådant
tilbudit; Men sällan med lycka, som framdeles i
Historien kommer til at omröras. De stego wäl genom
arfsrätt efter fäder och fränder på thronen, hvarifrån
ock icke Qvinliga könet war uteslutit[4]; Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
