Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igji.
FUCUS Vesiculosus.
BlIsfuktts. Blåstång. Knapptång. Klotäng. Svmtängl
Klodder. Iiauter. SlaAet
Stamhladet är 2deladt, helbräddadt, skinnlikt,
med en nerv lårigsefter och uppdrifna släta
eller vårtfulla blåsor: de förra sitta stundom
parvis i bladdelningen; de sednare ofta i du
sdelnde bladändarne.
Linn. Fl. Su. p. 430. Cl. 24. Ckyptogam. Alg». Lilj. Sv. Fl. s. 44^«
Kl. 16. Lönn GIF te. Alger. K. Vett. Ak. Handl. 174°’ *• 4*6. — I74a*
s 22. — 1745. s. 246. — J748- s. 189’ &e. Lightfoot Fl. Scot. Vol. 2»
p. 904.
Vårt språk äger for detta slägte, i så många afseenden
skil dt från 11:0 186, intet eget allmänt bekant namn. Vi
kalla nästan alla slags hafsväxter, Tång, ehuru Zostera
(n:o 186) är utan tvifvel den som allmännast dermed
förstås. Till stränderna af Nordsjön uppkastas denna
Fukus-art ymnigt, antingen fästad vid smärre stenar, som
der-igenom af vågen kunna lyftas och föras i land, eller
lös-siitna ifrån klippan, der de vuxit. Frisk har den olivfärg
eller är sinutslgt gulgrön; torkad blir den svartbrun, Och
ruttnad ofta röd; af den sednare omständigheten trodde
Kalm att den hyste färgämne, hvilket förtjenar att
utrönas. Den förekommer mest qvarters lång, men stundom
nära en aln och har midti och långs efter en stadig nerv,
som ger bladet stöd och grenar sig efter alla stambladets
delningar; på ömse sidor om denna nerv är en tunn
skinnlik hinna, som gör hela stambladet nästan jemnsmalt
och är utan tänder eller taggar i brädden, samt stundom
i en eller 2:ne klotrunda släta blåsor nppdrifven vid
blad-ddning^n; stundom bildar den i toppen en oval vårtfull
blåsa. Dessa blåsor, itke alltid så likformiga, synliga i
Juli eller Augusti och ämnade antingen att upplyfta
växten i vattnet, eller att förvara fröredningen, äro
fint-håriga ini och hysa en slemaktig, seg, föga eller icke salt
vätska. Vårtorna på de i bladändarna sittande ngglika
blåsorna, tros innehålla fröredningen och äro fastade i
blåsans yta, samt öppna sig slutligen för att utsläppa do
förmodade fröen, som sitta i form af små runda gryn
inom vårtorna. De 2klufne bladändarne, på hviika vårtiga
blåsorna sitta, äro gemenligen längre än de öfriga. När,
något blad afbrytes eller skadas, tyckes naturen genom
bladnervens växtkraft, vilja frambringa nya, men
oordentliga, knippvis sittande, ovala småblad; nerven är således
liksom prolifer, hvarpå bifogade figuren ger exempel. —
Egentliga fröredningssättet hos dessa sjöväxter är äj^nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
