- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 6 - Plansch 362-432 /
90

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TR.OLLIUS Europaeus.

Ämmän Bullerblomstf. rört. Smörbollar.
-dng-knappar. Angbiillar. Laxblomster. Hvalkullor.

Blomkronan är rnest tillsluten; dess håningshus
ii ro platta och långa som Ståndarne, eller
hälften kortare än kronbladen.

Linn. Ft. Su. p. 198- Cl. 13. PoiYiBnmi. — Liljebl. Sv. Fl. s. ajo.
Kl. 9. MA» CMANKiiNGAR. Mängqvinn. Retz. Fl. oecon. s. 736.

Af alla de inhemska vexter, som höra till den nat. fam.

jiiängskidade (multisiliquae) eller rättare de Ranunkel-lika ,
iir väl ingen som kan bestrida Bullerblomstret företrädet.
Dess slägtmärke, att icke hah a blomfoder, men deremot
ett stort antal (t/j) kronblad, med (omkring 9) nästan
jemn-breda och glatta håningshus, skiljer det lätt ifrån de andra
slägtingarna, Ranunkler och Anemoner, men närmar det
till Helleborerna, med hvilka v. Linne sjelf fordom
förenade det. Men dessas pipigä och älappade håningshus äro
ett godt skiljetecken, och Bullerblomstret utgör sitt eget
slägte.

Vexten, som träffas i flera provinser, både sydligare
oah längre åt norr belägna, sjelfva Lappska fjällen icke
undantagna, på gräsvuxna fält och ängslundar, har en
perenn rot, hvarifrån en eller flera, enkla, 3 - 4 qvarter
höga blomstjelkar uppkomma. Bladen äro 5 • 6 delta, hvar
del viggelik, ocli vid kanten inskurna: de vid roten längre
stjelkade och ju längre tipp utan skaft och till skiftes
sittande samt alla bara. Vanligen prydes sijelken i Juni med
en enda blotr.ma i toppen, stundom med Hera, då den
delar sig öfverst, som det händer i fjällen. Blomman är skön,
stor, gul till färgen, af angenäm lukt och behaglig af sin
nästan klotrunda form medelst de tillslutande kronbladen,
som under’deras kupiga yta dölja så väl de platta, smala
håttingshusen, som fröredningsdelarna. Fröhusen, som
formeras af de talrika fruktämnena, bli nästan cylindriska och
innesluta en mängd svarta, glänsande frön.

Örten ätes ej af boskapen, hvilket väcker misstanka
för lika åverkan som af Ranunklerna, ehuru den är
mycket svagare; likväl ses getter och får förtära vexten,
ehuru den säges vara skadlig för ds sednare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:28:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/6/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free