Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
passade ej illa för mig, som hade en liflig håg för ämnet och
redan hade läst åtskilligt för mig sjelf, men för dem, hvilka icke
egentligen hade historiskt sinne, dugde metoden icke:
kunskapen blef fragmentarisk. – Järta var för öfrigt den
angenämaste menniska i sällskapslifvet, glad, skämtsam, qvick och
en verkligt välvillig menniska. Det liknade sig med tiden,
såsom skulle han och jag komma i mycken förnyad beröring
med hvarandra. Ty Järta blef Skytteansk professor i Upsala,
och jag blef docent vid samma lärostol. Men af denna
sammanvaro blef ej mycket, ty en obotlig sjukdom lade Carl
Thomas Järta i grafven redan vid 39 års ålder (1841).
Lektor i teologien var Per Ulrik Boethius, också en ung
man, befordrad till lektor vid 25 års ålder. Han läste sin
teologi och sin kyrkohistoria ordentligt, och kyrkohistorien
roade mig mycket, särdeles det stycket, som handlade om de
gamla kättaresekterna, Arianer, Monophysiter m. fl. Jag har
i senare tider tillbragt mången treflig dag hos Boethius i hans
gästfria hus, sedan han var blifven pastor i Rättviks pastorat.
Jag är honom skyldig mycken tacksamhet, särskildt för en
stor vänskapstjenst, som han då gjorde mig och mina syskon.
Jemte dessa nu nämda lektorer fans en lärare med titel
gymnasiiadjunkt, som skulle lära oss tyska och franska språken.
Mannens personliga namn var Elof Jedeur. Han var en qvick
eller åtminstone munvig karl och skref vers, men utan egentlig
talang. Jedeur var också en glad sällskapsbroder, som gerna
sade sina roliga infall med ett godt glas punsch framför sig.
Men såsom lärare saknade han all förmåga att hålla pojkarne
i ordning och skick under lästimmarne. Lärorummet liknade
snarast en hållstuga på en dålig gästgifvargård, full af
okynniga skjutspojkar. Och om der fans någon, som ville lära sig
något, så fans det ej mycket att lära. Jag blef också snart
fritagen från dessa lektioner, ty jag kunde mera tyska och
franska, än som fans att inhemta af Jedeurs undervisning. Jag
erhöll efter en liten examen frihet att vara frånvarande från
Jedeurs lästimmar. Det gör mig ondt att tala så, som jag nu
gör, om en lärare, hvars sätt att personligen bemöta mig alltid
var välvilligt och godt, men det eländiga skick, hvaruti
undervisningen i de moderna språken befann sig, bör ej fördöljas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
