- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
120

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Elfsjötiden och vistelsen på Åsby, 1833 - 1835

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förut fått göra henne ett vänligt besök. Hon mottog mig med
mycken hjertlighet och syntes vara fägnad af den
uppmärksamhet jag visade henne. Hon var då ett ogift fruntimmer i
sin medelålder.

Axel, den äldre bland gossarne, var rätt lyckligt begåfvad
af naturen och hade från späda barndomen en afgjord håg
och lynnets riktning till en militärisk lefnadsbana. Han blef
också med tiden verklig krigare. Anstäld såsom officer vid
Svea lifgardet, gick han ut såsom frivillig i danska kriget
1849, blef dödligt sårad – jag tror vid Fredericia – och
dog på ett sjukhus i Köpenhamn. Såsom barn intresserade
han mig mycket; det fans hos den lille gossen någonting, som
anslog mitt hjerta.

Adolf, den yngre brodern, hade redan i barndomsåren
mycket framstående litterära anlag. Gammal man blef han aldrig;
döden öfverraskade honom, just då han stod i begrepp att låta
sitt goda hufvuds förmåga blifva fruktbärande. Han dog före
trettio års ålder. Han var då tjenstgörande i svenska
beskickningen vid österrikiska hofvet. – Den ene brodern dog
i Köpenhamn, den andre i Wien, båda i främmande land,
långt borta från modershemmet. Deras mor öfverlefde dem
länge.

De små flickorna, Antoinette och Axeline, voro för små,
för att någon undervisning för dem skulle kunnat komma i
fråga.

De båda gossarne voro sprittande lifliga barn, med ett
vänligt, godlynt sinnelag. Det blef ett hjertligt förhållande
mellan dem och mig, så att undervisningen kanske nog mycket
blandades med lek. Snällare, trefligare lärjungar än dessa,
som jag nu hade, kan en lärare aldrig vänta sig att få.

Lefnadssättet på Elfsjö var enkelt, med all bekvämlighet,
men utan egentlig lyx. Der var ett trefligt hvardagslif
inomhus, grannar på landet funnos ej många; besök af
Stockholmsbor voro sällsynta, med undantag af grefvinnans syster och
svåger, grefve Fredrik Snoilsky, som var en mycket god och
vänlig man, hvars besök ökade trefnaden. Hos grefvinnan,
född Cederström, voro mildhet och godhet karakterens
hufvuddrag. Grefvinnan Snoilsky lefver ännu vid hög ålder (1887),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free