Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 INBILLNINGSKRAFTEN.
blifva fantasierna likväl icke, ty med dem förenar sig alltid
det klaraste medvetande, att fantasispelet är en särskild sak
och verkligheten en annan. Detta fantasispel är på visst sätt
en lycka, ty det lyfter själen upp ur en tarflig och stundom
tråkig verklighet, men det kan kännas svårt att återvända ur
de luftiga rymderna och åter börja gräfva i mullen. Emeller-
tid lefver jag två lif, ett i verkligheten och ett annat i fantasien;
de röra sig i bredd lika som i parallela linier. Det ligger vigt
uppå att skilja dem åt, men detta kan jag göra, tack vare
det flegrnatiska lynnet, känslans lugn. Der ligger motvigten
mot inbillningskraftens förtryck öfver förståndet. Och härtill
kommer beskaffenheten af de smulor förstånd, som inbillnings-
kraften tål bredvid sig. Dessa voro och äro ännu allt jemt af
den arten, att medan jag är mycket klen i den lärda konsten
att sköta abstrakta tankeledningar, har jag dock ett stycke
någorlunda sundt bondförstånd. Jag sätter ett högt värde
på den praktiska nyttan; jag frågar gerna både i lärda och
olärda saker: äro de nyttiga till någonting? Jag hatade i
min ungdom, lika mycket som jag ännu hatar, allt projekt-
makeri, jag hade intet af den hängifvenhet, som ungt folk
ofta hyser för allt, som är nytt; alla mina meningar och tycken
voro af strängt konservativ natur. Sådant var mitt sätt att
fatta dagens politik, och sådan var min religiösa tro. Denna
riktning i mitt tänkesätt hade sin utgångspunkt i läror, som
jag hade fått lära mig i fadershemmet, der jag hörde min far
tala konservativ politik, och jag uppföddes i djup vördnad för
den uppenbarade kristendomens helighet, i noggrann öfverens-
stämmelse med den svenska statskyrkans lära. Denna kon-
servativa ståndpunkt behåller jag oförändrad i religionen, och
om den i politiken är på visst sätt förändrad, så kommer
detta deraf, att historiens studium och betraktelsen af verldens
gång lärt mig att se, huru utvecklingen drifver fram det
nya ur det gamla i alla menskliga förhållanden, så att »ej
kan vanans nötta lexa evigt repas upp igen; hvad förmultnadt
är skall ramla, och det friska, nya, växa upp utur förstörelsen» l.
Jag vill vara och jag är en »progressiv natur». Den, som
i synnerhet har lärt mig mycket, är Geijer med sitt »affall».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
