- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
232

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232 VÄNSKAPSIDEALET.

något saldo, som skulle utmärkt, hvem var den snällaste stu-
denten, företogo vi oss icke att uträkna. Ingendera gjorde
något anspråk på företräde. Jag erkände för mig sjelf, att
medan jag lemnade skilnaden i kunskapernas omfång oupp-
mäten, var dock sanningen solklar, att jag i arbetets ihärdig-
het såg min öfverman. Leijonhufvud hade varit den flitigaste
af de två, men jag föresatte mig, att han icke skulle så blifva
hädanefter. Jag ville icke bemöda mig att öfverträffa honom,
men jag ville icke vara sämre än han. Den föreställning, jag
på förhand hade gjort mig om honom, var i verkligheten
öfverträffad, men på samma gång min hederskänsla upprördes
af jemförelsen, hängaf jag mig åt en oinskränkt beundran för
en sådan arbetaredygd. Denna beundran bibehåller jag ännu
i dag; mitt beslut att arbeta med Gustaf Leijonhufvud till
förebild har jag varit sysselsatt att utföra under hela mitt
lif, och denna sysselsättning skall fortfara, så länge kroppens
krafter ej svika. Den dyrbara förebilden har icke under alla
de femtio åren varit lika närvarande för min föreställning, och
jag vågar icke berömma mig att hafva varit min föresats
obrottsligt trogen under alla tidens skiften, men såsom minnet
har varit djupt förvaradt, har föresatsen icke varit afglömd,
och nu på mina gamla dagar har jag börjat mera än någon-
sin förut samla det lärorika af detta min ungdoms dyrbara
minne. Det förhåller sig härmed så, som vanligt är vid äldre
år, att den gamla tidens minnen uppstiga ur sina grafvar, och
deras tal öfverröstar den närvarande dagens buller. De ställa
sig fram, dessa gamla minnen, icke blott för tanken, men för
den lefvande åskådningen, och icke blott såsom blodlösa skug-
gor af ett lif, som har slocknat, men såsom lefvande gestalter
med hela den blodfulla styrkan af ett lif, som i odödlighet
lefver. Sådant lif lefver jag ännu med Gustaf Leijonhufvud.
Jag talar dock tills vidare blott om den del af hans minne,
som är arbetareminnet. I den delen fick jag, när jag var ung,
en lärdom af honom, som var ännu yngre. Han lärde mig,
hvad en rätt flitig student kan uträtta, om blott han rätt all-
varsamt vill.

Handlingens kraft hos mig har icke alltid - jag sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free