Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. H. SCHRÖDER. 289
estetik fans ej. Så hade tillgått under Schröders närmaste
företrädare i biblioteket, Aurivillius. Förhållandet måste grun-
dat sig på en förutsättning, som visserligen var mycket väl
befogad, att en bibliotekarie måste vara en kunnig man i
litteraturhistoria, men att föreståndaren för ett stort bibliotek
skall göra professorstjenst tillika, var och är en orimlighet.
Då nu Schröder utnämdes till bibliotekarie, blef han också
utnämd till professor med den titel, jag nyss nämde. En för-
ändring gjordes, i det att med litteraturhistorien förenades
arkeologien, två himmelsvidt olika saker. Föreningen var tyd-
ligen gjord med afseende på Schröder personligen. Embetet
skötte han på det sätt, att litteraturhistorien brydde han sig
intet om, men han höll föreläsningar och examinerade i nor-
diska fornspråket - isländskan - och i nordisk arkeologi.
Han föreläste med öfversättning till modern svenska af en eller
annan bland Sturlesons konungasagor; knappt tror jag, att han
någonsin befattade sig med Eddorna eller någon annan del af
den fornnordiska vitterheten. Men nog föreföllo föreläsningarna
att vara något ytliga, och såsom examinator var han oförlik-
nelig. Det gick derhän, att Schröders examensbetyg voro en
skottafla för allmänt spe och löje. Schröders »cum laude»
(med beröm godkänd) var en vrakvara, men som studenterna
mycket gerna höllo till godo, ty varan hade sin goda vigt i
betygsräkningen. För att få detta cum laude lästes första
delen i den vanliga oktavupplagan af konungasagorna; ville
någon hafva högsta betyget (laudatur), läste han två delar. Läs-
ningen var snart gjord, ty det fordrades blott att kunna hjelp-
ligt öfversätta den isländska texten till modern svenska samt
att känna några allmänna drag af den nordiska mytologien
och fornkunskapen, hvars kännedom kunde inhemtas ur ett
skrifvet »kollegium», som cirkulerade ur hand i hand och kal-
lades Schröders katekes. »Cum laude» ville alla hafva utom
dem, som ville hafva ännu mera, och det man ville hafva flngo
ock de allra fleste, men det hände undantagsvis, att en och
annan fick taga sig fram så godt han kunde med »admittitur»
(försvarlig), hvilket ansågs mindre bero på någon grof okun-
nighet än på personens egenskaper i öfrigt. De, som fìngo
sitt »admittitur», voro nog ej bättre värda, men cum laude-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
