Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Min lefnad såsom professor i Upsala 1862 - 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 STUPENTVIGTLANSEN.
utgingo med lösen efter medelmarkegång. - Med dessa lönc-
vilkor var dock min ekonomiska sjelfständighet försäkrad.
Tillgångarne ökades äfven något litet med tiden. Min
gamla faster, som lefde ogift, erhöll på sin ålderdom helt
oförtänkt ett arf efter en slägting, med hvilken hon under
hans lifstid aldrig hade stått i någon förbindelse. Det kapital,
hvars egarinna hon således nu var, blef efter hennes död (1863)
föremål för arfskifte mellan hennes brorsbarn, och jag fick min
lott. - Sedermera efter min systers död (1875) erhöll jag i
delning med min bror åter igen ett litet arf. - Och några
gånger hade jag äfven att uppbära författarearfvoden samt
några ej mycket betydliga extra inkomster.
Mina tillgångar hafva således varit sådana, att en viss
kapitalbehållning bort kunna bildas. Så har äfven skett,
ehuru behållningen är mycket mindre, än hon kunnat vara,
om jag varit lika hårdhändt med penningar, som jag nu har
varit släpphändt. Jag, som knappt någonsin har varit skuld-
satt med penningar för egen räkning, har deremot fått betala
ganska betydliga summor för andra, dels i följd af borgens-
förbindelser, dels under form af omedelbara lån. Jag hade
lärt känna studentvigilansen i Upsala, den förföljde mig i Lund,
och den blef mig mycket dyr efter min återkomst till Upsala.
Dock bör jag icke skrifva allt på studenternas räkning; jag
har förlorat mycket äfven på slägtingar, som jag har försökt
att upphjelpa ur ekonomisk lägervall. De, som anlitat mig
om hjelp, hafva varit mycket närgångna, till och med oför-
skämda, och slarfaktigheten har varit mycket stor.
Men här måste en fråga göras: Hvarföre har jag då varit
så släpphändt? - Jag har så varit till en del i följd af den
egenskap jag alltid har haft, en viss svårighet att svara nej, då
någon bedt mig om någonting. Men då jag bekänner denna
min karakterssvaghet, kan jag dock äfven på samvete säga,
att denna svaghet icke är enda orsaken. Jag har äfven släppt
ut penningar af full öfvertygelse om den kristliga kärleks-
pligten att vara hjelpsam mot medmenniskor, skulle det ock
ske med egen uppoffring.
Men härvid får jag bekänna ett fel. Jag har, ty värr!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
