Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledning att konstatera, hvar vi hittills i någon mån tagit vara
på våra nationella resurser och hvar vi — icke gjort det.
Det är emellertid en betecknande företeelse, att, så vidt jag
vet, ingen enda af dessa otaliga revyer sysselsatt sig med vårt
svenska språks öden under det nittonde århundradet. Detta är
betecknande, säger jag, just därför, att det väl icke finnes något
kulturfolk, som så litet intresserar sig för sitt språks inre och yttre
utveckling som det svenska. Öfver frimärkssamlandets framsteg
har jag sett öfverblickar, men öfver vårt svenska språks — ånej,
huru skulle det kunna falla någon in?
Denna likgiltighet är egen för svenskar af alla klasser och af
alla politiska åskådningar från rödaste rödt till gråaste grått. Knappt
någon har syn för den kolossala betydelsen af denna
nationalegendom — den enda, kan man säga, i hvilken hvarje svensk har
del, från den rike matadoren till den fattiga torpardottern, från
professorn till den yngste folkskolegossen. Att dess maktökning
eller undertryckande betyder ökade eller minskade resurser såväl i
andligt som äfven i materiellt afseende för hvar och en, som har
detta språk till sitt modersmål, därpå tyckas vi knappt hafva tänkt.
Liksom det nittonde århundradets stora
nationalitetssträfvanden antingen gått den skandinaviska stammen i realiteten alldeles
förbi eller också blott i sina afarter, såsom i Norge, gjort sig
gällande, så har också en annan af vår tids stora riktningar, känslan
af att gemensamhet i språk alstrar gemensamhet i odling och
åskådning, förblifvit oss tämligen främmande. Om vi vistas på
resor inom ett annat språkområde, hafva vi visserligen känt, att
sammanträffandet med t. ex. en norrman eller än mer med en
svensk finländare varit så angenämt, främst emedan vi för
tankeutbytet ej behöft ty till något främmande språk. Instinktivt hafva
vi kanske också förnummit, att en person, som politiskt är ett
annat lands medborgare, men som talar samma språk som vi, en
Helsingforsare eller en svensk-amerikan, står oss tusenfaldt närmare
än andra finnar eller amerikaner. Vi hafva väl också då och då
med halft intresse betraktat, hurusom språkstrider rasat rundt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
