Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR.
Albert Hauck och den nyligen bortgångne Hans von Schubeit
ha inlett den moderna ansgarsforskningen. I Haucks
Kirchenge-schichte Deutschlands (II, 1900). har den nordiska missionen
korte-ligen tecknats, och von Schuberts Ansgar und die Anfänge der
schlesw.-holsteinischen Kirchengeschichte (1901) ger en säker bild av
källornas skiftande värde, von Schuberts insats eggade. En mängd
specialundersökningar har kommit — särskilt från
Schleswig-Hol-stein. De röra sig om Vita Anskarii, om Hamburg-Bremen, om
källornas ursprung och beviskraft. En källkritisk studie skall här
nämnas —• den mest givande: Fritz Curschmanns Die älteren
Papstur-kunden des Erzbistums Hamburg (1909).
Sveriges bidrag till ansgarsforskningen äro få och rätt så
blygsamma. Några ha dock större räckvidd. Claudius Arrhenius
(Örn-hjelm) publicerade 1677 S. Anscharii Vita gemina — Rimberts
biografiska teckning med fornsvensk översättning och några liturgiska
ansgarstexter. 1830 års jubileum stimulerade Henrik Reuterdahl till
en undersökning av sveamissionens begynnelse. Framställningen är
gjord med vanlig grundlighet. Bristerna höra samman med
källmaterialets dåvarande begränsning. Den vetenskapliga behållningen av
senare svensk ansgarsforskning är Nils Ahnlunds inledning till Gunnar
Rudbergs översättning. På några tiotal sidor får man här en pålitlig
sammanfattning av de sista årens livliga ansgarsdiskussion.
Naturligtvis har — sedan 1926 — en omvärdering skett på en och annan
punkt, men Ahnlunds teser behålla i regel sin giltighet. Ännu ett
bidrag skall nämnas: Sune Lindqvists Norden och Ansgar (1930).
Från övervägande arkeologisk synpunkt lämnas här vägande bidrag
till birkamissionens historia.
Rent populära arbeten ha också utgivits. Nathan Söderbloms I
Ansgars spår för oss omkring på svea-apostelns missionsfält,
Emanuel Linderholm erinrar i Ord och bild (1930) om 1100-årsminnet,
Maria Cronquist ger efter Rimbert en särdeles läsvärd ansgarsbiografi,
och Torsten Lundbergs Till Ansgarsminnet har frodiga drag.
Mycket populär och mycket nyttig är Yngve Brilioths lilla orientering
i vår första missionsepok.
I Norge har Nordens apostel varit halvt en främling. Ivar Saeters
biografiska skildring (1925) har legendens form. Danskarna gå på
historisk linje. P. A. Fenger och Axel Olrik komponerade för några
år sedan en god ansgarsbok, och Marius Nielsen är lagom populär i
sitt pålitliga arbete om »Ansgar, hans Tid og Vaerk» (1923).
Anmärkningarna •— liksom varje kapitels litteraturförteckning —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
