Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slottsbyggnadsföretaget nödiga konstnärliga och konstindustriella krafter. En svensk vitterhet
utbildas, och vetenskapen firar genom män som Linné m. fl. stora triumfer.
Den konstriktning, som nu tager ledningen, är i Sverige liksom annorstädes
den franska. Frihetstiden i Sverige motsvarar Louis XV-perioden i Frankrike, och
rokokon är den härskande stilriktningen.
Hos konung Karl XII:s närmaste efterträdare, hans syster drottning Ulrika
Eleonora († 1741) och hennes gemål, konung Fredrik I, landtgrefve af Hessen
(† 1751), finna vi ej några konstnärliga intressen. Lyckligare är det i detta
afseende under den följande tiden. Drottning Lovisa Ulrika, en syster till Fredrik
den store af Preussen, var en liflig och begåfvad dam i 1700-talets stil, bland
hvars många intressen, vittra, vetenskapliga, äfven de konstnärliga intogo en bred
plats. De gingo i arf på hennes son, den snillrike Gustaf III,
upplysningsperiodens och den nyklassiska konstens representant på den svenska tronen. Af de
fredliga värfvens män omhuldades äfven konsten, hvarvid slottsbyggnadsföretaget
spelar en viktig roll. Genom konungaparets inköp af de betydande tessinska
samlingarna — till en del härstammande från 1600-talet — af taflor,
handteckningar, gravyrer m. m. lägges grunden till det svenska museiväsendet.
Konstsamlingar börja bildas af enskilda, och konstsinnet sprider sig äfven i bredare
och djupare samhällslager. Det är ej längre de stora palatsens tid, men det är
perioden för de små hemtrefliga, prydligt inrättade och möblerade privathusen i
städerna och de bekväma herrgårdarna på landet. Det är de täcka
rumsinredningarnas tid. Den borgerliga byggnadskonsten är betydande, och porträtteringens
konst är allmänt uppburen. Men framför allt är det konstslöjdens gyllene tid.
Möbelsnickeriet, guldsmedskonsten, fajanstillverkningen blomstra och frambringa en
mängd behagliga föremål. Utan några skarpa afbrott glider denna period,
rokokostilens skede, öfver i den följande nyklassicismen med dess hänförelse för
antiken och för naturen. »Suivre la nature selon les principes des anciens» blef,
såsom den store Sergel formulerade satsen, hädanefter den ledande tanken.
Fullbordandet af Stockholms slott, 1754, betecknar i stort sedt afslutningen af den
äldre, från renässansen utgående konstriktningen.
Konstnärerna. Man hade under den äldre tiden vid offentliga och enskilda
byggnadsarbeten, såsom framgår af redogörelsen för förhållandena under
Vasatiden, begagnat sig af tillfälliga biträden, af inkallade främlingar, som aflöste
hvarandra utan samband sinsemellan och som följaktligen ej utbildade någon
tradition. I den mån de administrativa förhållandena ordnades och centraliserades
under Gustaf II Adolf och Kristinas förmyndarregering, insågs behofvet af reda och
sammanhang äfven på detta område, och från och med slutet af 1630-talet
tillsattes hvad man kunde kalla en riksarkitekt. Äfven nu är det en främling, som
antages, fransmannen Simon de la Vallée († 1642), och en främling som ej efterlämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
