Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf - Jerusalem III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SELMA LAGERLÖF
299
jämnhöjd med den förra. Ämnet faller delvis en
smula utanför Selma Lagerlöfs egentliga sfär, och
en viss trötthet framträder — egentligen som böjelse
för skönmåleri, hvilket allt emellertid ingalunda
hindrar äfven denna skildring från att vara i många
afseenden enastående och utomordentlig.
Prologen till den nya hälften är minst af allt
lyckad. Den vill under titeln »Den heliga klippan
och den heliga grafven» gifva en koncentrerad bild
af Jerusalems oändliga sagohistoria och så med
ens låta det förlofvade landets synkrets omhvärfva
läsaren.
Jag vet icke, om det är möjligt att lösa en
sådan jätteuppgift i ett romankapitel. I hvarje fall
skall en poet för att lyckas härmed också vara en
tänkare, mäktig af en väldig syntes, en historiker,
som öfverblickar sekel, som man ser öfver en karta,
och en utomordentlig kolorist till sist, som med
få och starka penseldrag förmår gifva vision af det
förgångna. Selma Lagerlöf är intet af detta. Hon
saknar dessutom uppfattning af den äldsta och mest
heroiska perioden af Jerusalems häfder — det gamla
testamentets. Det österland, hon förstår, är
parablernas och tusen och en natts, basarernas och
sagoberättarnas. Dess anda af sinnrik
människovisdom och färgrikt äfventyr tolkar hon utmärkt
med sin sagofantasi. Den nytestamentariska idyllen
med sin heliga vårstämning skulle hon säkert också
väl kunna måla, ehuru hon förvånande litet rört
vid dylika motiv. Men hennes veka hjärtelag,
hennes breda stil, hennes brist på lidelse och patos
låta henne sakna hvarje spår af den starka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
