Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungens Högsta Domstol av A. B. Carlsson (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högsta domstolens ledamöter äro enligt författningens bestämmelser
underkastade en dubbel ansvarighet, dels rent juridisk, dels också en mera
politisk. I förra fallet foreskrives, att om ledamot av domstolen finnes
av egennytta, vrångvisa eller försumlighet hava så orätt dömt, att
därigenom någon mot tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta
förhållande mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära och
egendom, skall den felaktige ställas till ansvar inför en särskild domstol,
riksrätten, bestående av presidenten i Svea hovrätt som ordförande och
ett antal högre ämbetsmän — presidenterna uti alla rikets kollegier, de
fyra äldsta regeringsråden m. fl. — som bisittare. Skyldighet att ställa
den felaktige under tilltal åligger i främsta rummet riksdagens
förtroendemän, justitieombudsmannen och i vissa fall militieombudsmannen;
berättigad därtill är även justitiekanslern.
Vid sidan av detta juridiska ansvar kan emellertid även riksdagen
genom en särskild nämnd utkräva ett annat, på allmän lämplighet
grundat. Denna nämnd, den s. k. opinionsnämnden, som tillsättes vart fjärde
år, efter nyvalen till andra kammaren, och som består av 24 ledamöter
från vardera kammaren, äger nämligen att döma, huruvida högsta
domstolens ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas,
eller om vissa av dem, utan bevisligen begångna brott, likväl kunna
anses böra från detta kall skiljas. Bedömandet inom nämnden sker
utan diskussion genom viss omröstningsprocedur. Befinnes därvid
någon eller några av högsta domstolens ledamöter vara från riksdagens
förtroende uteslutna, sker anmälan härom till konungen, som äger att
genom nådigt avsked skilja vederbörande från ämbetet.
Bestämmelsen, som ägt bestånd alltsedan 1809, väckte från början en viss
opposition, då den kunde tänkas lä-tt leda till missbruk, och försök gjordes
också tidigt att få den upphävd. I tillämpningen hava dock knappast
några större olägenheter kommit till synes, men måhända kan det
sägas, att hela stadgandet visat sig mindre behövligt. Ingen av högsta
domstolens ledamöter har ännu på grund av opinionsnämndens fällande
omröstning blivit från sitt ämbete skild. A. B. Carlsson.
Gustaf III:s sekret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
