Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Desse voro nu konturerna af adelsståndets klasser, sådana
de under de föregående tiderna dragits, och sådana de vid
riddarhusets öppnande träda fram. Skilnaden mellan
herre-och riddareklasserna var i grunden obetydlig, stor deremot
den emellan desse och den tredje; vid riddarhusets första
stiftelse röjer den sig, och tydligare blir den med hvarje
år. Att så måste gå låg i sakens natur. Man hade i de
dagarne inga särskilda utmärkelser för olika slag af tjenster
eller förtjenster; alla dylika och det i allt allmännare grad
belönades med ett adelsbref. Detta åter gaf egaren inträde
i tredje klassen. På så sätt samlades emellertid här en allt
större mängd mer eller mindre intelligenta krafter, hvilka
dock alla på grund af egen förtjenst beredt sig sin
upphöjelse, och hvilka just i följd deraf måste ställa sig i
opposition emot dem, som från piedestalen af sin börd
skådade ned på dem med både öfvermod och förakt. Så
uppflammade och brann inom sjelfva aristokratiens tempel
den tusenåriga striden emellan den ärfda och förvärfda ärans
barn!
Vi vilja emellertid öfvergå till betraktandet af de ätter,
hvilka åren 1625 — 80 å vårt riddarhus vunnit introduktion.
De fem och femtio åren utgöra dock svenska adelns mest
glänsande skifte. Deras fosterland blir en stormagt i Europa, af
en svensk adelsman tigga tyske furstar förläningar, och riken
darra för svenske ädlingars svärd. De samla ära och
rikedomar, de slå till och med under sig den egna fosterjorden, och
dennas dittills fria folk fruktar för sitt blifvande öde, — då
på en gång som en blixt ur molnen reduktionen knäcker deras
magt. Storheten af dessa yttre drag förlänar intresse äfven
åt de föga i ögonen fallande inre. Det är mot dem, vi, så
godt vi det förmå, vilja rikta vår blick.
Först må vi då öfverskåda de ätter, som i adelns rullor
vid första anteckningen inskrefvo sina namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
