Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 86 —
valjerernas låter, som han från början så mycket
ogillat. Så lät han gehänget, ett tu tre, svänga mera
ut åt sidan, så att värjan kom att hänga mera vågrätt,
medan åter hatten under gåendet kom allt mera på
sned. Ja, då han beskref de leende vikarna och de
löfklädda holmarna utanför hans födelsestad, var det
som hela hans väsen skulle hafva undergått någon
plötslig förvandling.
Ulrika lyssnade med synbart välbehag till hans
lifliga beskrifning. Äfvenså hennes bror, som lyckats
frigöra sig från Laforme och skyndat att uppsöka
henne.
»Minns du, syster», frågade denne då Svenske slutat
sin beskrifning, »hvilken händelse det var, då Svenskes
far hjälpte vår far så tappert mot ryssarne?»
»Det minns jag!» inföll Svenske lifligt. ’Det var
vid Weichselfloden, i Polen.»
»Generalen skulle med tre hundra dalkarlar öfvergå
strömmen för att anfalla ett polskt regemente, som låg
på förpost på andra sidan. Men polackarne hade anat
oråd och då svenskarne kommo i land, mottogos de
därför med en förfärlig eld samt hade säkert måst
gifva sig fångna, om icke min far i spetsen för en
liten skara ryttare lyckats öfvergå ett vad längre ned
vid floden, och tvingat polackarne att fly hals öfver
hufvud från sitt läger.»
»Det var äfven vid ett annat tillfälle» — inföll
Ulrika — »som öfverste Svenske kom vår far till
bistånd?»
»Skulle man påminna sig alla tillfällen, då gamle
kungens krigare räckt hvarandra handen i farans
ögonblick, skulle man få genombläddra hela krigshistorien.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
