Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 105 -
Smedmans stora nöje misslyckades alla hans försök i
den vägen.
»Där ser man» sade åldermannen till biskopen
»hur en anständig jungfru nu för tiden skall skicka sig.
— Hon inlåter sig ej i portgången med hvem som
helst, för att tala vare sig ondt eller godt om sitt
husbondefolk — och min gumma som jemt rosar den nya
tiden! Men jag skall berätta det då jag kommer hem».
Lars var icke vid godt lynne, då Svenske vid
hemkomsten råkade honom i portgången till härberget.
Hela dagen hade han känt sig öm i kroppen, 1
synnerhet i hufvudet och veka lifvet, hvilket ej kunde
bero på annat än gastkramning förliden natt. Med en
mer än vanligt trumpen och vresig min, svarade han
därför sitt »Guds fred» på Svenskes hälsning. Men
Svenske låtsade icke märka något, utan befalde
honom att gå upp efter floretterna, så att han kunde få
tillfälle att enligt löfte mjuka upp sin herres lemmar
för morgondagen, för den händelse att duellen —
hvilket ännu var oafgjordt — skulle komma att äga rum
med väija».
Sedan fäktningen böljat var det med en viss
ansträngning, som Svenske kunde reda sig mot sin
tystlåtne motståndare, hvilken gjorde sitt bästa för att
pröfva sin herres skicklighet. En häftig stöt var nära
att bringa Svenske ur jämnvikten, på samma gång
som hans vapen pressades att beskrifva en båge bort
till en vrå af rummet.
Ett bredt grin uppklarnade Lars anlete.
»Öfvertersen, väl utsträckt, är annars den bästa
garden», sade Svenske förlägen, i det han torkade
svetten ur pannan och gjorde sig i ordning att på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
