Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 IS —
fortfor han i det han vände sig mot Svenske, »är
liksom en vidbränd hönspastej, utan must och arom,
som Lemartin säger. ’Man bör i allmänhet sky
kvinnan såsom ett lägre djur’, sade Musquet i Paris ...
Hennes umgänge är tråkigt och onyttigt — och han
hade, verte bleu, rätt.»
»Pauvre Liewen!» suckade Dalin.
»Pardon! —Jag pretenderar ej att älska henne;
och jag hoppas det är mer af vana än egenkärlek,
som mon ami säger sådana sottiser.»
Laforme var nu så ond han kunde bli.
»Att frekventera ett nöje, att något accortisera
en dam är icke kärlek? — Jag borde dock sluta äfven
därmed ... men så länge denna förskräckliga politik
varar, il n’y a pas moyen.»
»Nu vardt han då ändtligen en smula arg på
allvar», sade Dalin, då Laforme med stora steg
lämnade dem. — »Men så snart discoursen rör damerna,
är han alltid oberäknelig. — För min del håller jag
före att roi soleil är kvinnan. Mon ami Roué i Paris
sade alltid till mig: ’drag aldrig väijan annat än för
en älskvärd kvinnas skuld — må man utmana dig hur
mycket som hälst för kort och täraingspel’ — och jag
håller verkligen med honom. Det är icke nobelt att
slåss för någon teaternouvelle eller efter första
voteringen.»
»Eller med unge män i gammalmodiga kläder»,
inföll Dalin försmädligt.
»Quelle bagatelle!» svarade baronen skrattande,
i det han förtroligt tog Svenske under armen. »Man
bör framför allt jaga skräck i unga nykomlingar,
liksom det är ganska fördelaktigt att göra det med
tjänare, fruntimmer och andra husdjur.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
