- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
277

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 277 —

ovänners förföljelse, eller hade också han måst öfvergå
till kungens parti? Han måste genast söka honom,
tänkte han, för att få svar på dessa frågor och
anförtro honom sin lycka.

På en man sådan som biskopen hade
krigsförklaringen verkat som ett åskslag. Hård, oböjlig och
ensidig, hade han endast skådat framåt den bana,
som han själf utstakat, och i hvilken han skickligt
förstod att leda sina partivänner. För hans kraftfulla
motstånd hade hattarna på sista tiden måst hejda sina
anlopp och det hade synts alltmera sannolikt att
mössorna snart åter skulle, komma till makten. Då
kom helt oväntadt denna våldsamma omkastning i
sinnena, hvilken på en dag afgjorde landets väl och ve
för den närmaste framtiden, och därtill, förebrådde
han sig, hade han kanske själf varit förnämsta skulden
genom sin oförsiktighet vid underhandlingen, hvarigenom
denna blifvit bekant.

När han lutade sig tillbaka i länstolen och lät
sina blickar tankfullt irra öfver sitt arbetsrum, var det
en viss liknöjd slapphet, som låg utbredd öfver de
eljes stränga och hårda dragen. Dagen hade varit för
honom en dag af strid och ansträngningar. Och han
hade ej, som mången annan af partiet, i sista
ögonblicket fogat sig efter de starkares vilja. Nej,
kämpande till det yttersta mot motståndarnas öfverspända
eller egennyttiga planer, hade han icke slutat att strida,
förrän allt var afgjordt.

»Om vår granne i öster», hade han sagt, under det
hans kalla, lugna blickar öfverforo den bullrande
församlingen, »icke såge sig i stånd att få lefva i fred för dessa
oupphörliga getingstyng från svenskarnes sida, skulle
han snart vara tvungen att helt och hållet krossa de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free