Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 285 -
När de en stund senare redo förbi det hus, i
hvilket familjen Buddenbrock hade sin bostad lät Svenske
sina blickar irra utefter fönsterraderna. Men någon
misstänkt rörelse rubbade icke damastgardinerna. Utan
att säga ett ord sporrade han sin häst och satte af i
skarpt traf framåt tullen, där det vardt några
ögonblicks uppehåll.
Efter vanligheten misstydde Lars sin herres känslor.
»Tror rasande väl att ingen af trollpackorna visade
sig», sade han med en slug min.
»Hvilka trollpackor?» frågade Svenske.
»Den högförnäma damen, vet jag, och hennes
dotter, som dånade, då jag frågade efter ers nåd.»
»Dånade fröken Ulrika?»
»Nej, hans nåd — det var den andra, som föll
ned i golfvet som en sten.»
Lars berättade nu i korthet sitt äfventyr på
förmiddagen. Svenske tvekade ett ögonblick om han
skulle rida tillbaka till staden.
»Om jag ändock hade en vän, som kunde
underrätta henne om mitt äfventyr», sade han tyst för sig
själf, »och till hvilken hon kunde förtro sig.»
»Vänner», mumlade Lars vresigt, »vänner finnas
aldrig flere än att de få rum under hattkullen.»
»Min far hade många trogna vänner, som skulle
vågat en dust för honom och om de lefvat äfven för mig. >
»Ja, hans nåd Sparren var en hel karl — likaså
långa Draken och tjocke Silfverclou, men det är så här
i världen, ser hans nåd, att man har få vänner, när
man räknar många gröna grafvar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
