- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
371

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ihjel den våldsamme mannen. Den mördades slägtingar
ansågo Helena som upphof till mordet och sökte derför
efter att mörda henne. Detta lyckades äfven. De eller
deras utskickade öfverföllo den heliga Helena en dag,
då hon färdades till Götheneds kyrka. Hon blef der
ihjelslagen. På stället der detta skedde skall en
källa hafva uppsprungit.

Helena blef efter sin död ansedd som martyr, och
underverken, som skedde vid hennes död och vid hennes
graf, bekräftade detta anseende. Påfven Alexander
III upptog henne derför bland helgonens antal,
och hennes ben blefvo år 1165, under afsjungande
af messor, med mycken högtidlighet af Sveriges
förste erkebiskop Stefan upptagna ur grafven och
skrinlagda. Helgedomsskrinet insattes i ett hvalf
i nordöstra kyrkomuren. Hvalfvet, som kallades S:t
Helenas graf,
var ännu att se till år 1759, då den
jemte kyrkan förstördes af den svåra brand, som det
året öfvergick Sköfde.

S:t Elins-messan firades den sista dagen i Juli månad
hvarje år. Sköfde var då öfverfyldt af menniskor, som
strömmat dit från alla håll för att åkalla helgonet
eller nedlägga sitt offer inför dess fot, eller
dricka kraft och styrka ur S:t Elins källa, hvars
vatten erbjuder vandraren en angenäm vederqvickelse,
sedan hon efter att hafva blifvit igenfyld letat sig
en annan väg och åter framvält i dagen.

Denna årligen återkommande orsak för alla menniskor
att begifva sig till helgonets graf har Sköfde stad
att tacka för sin uppkomst. Köpmän infunno sig då
som nu, hvar helst tillfälle gafs att afsätta sina
varor. Så blef der en marknadsplats och köpstad.

Lidköping och Falköping gå äfven må hända upp
till dessa tider. Vid Lidköping skola de äldsta
vestgötabiskoparne haft ett fiskläge, hvaraf en köping
uppstått. I senare tider har man vid gräfning i jorden
funnit lemningar af gatuläggning.

Östergötland är näst Vestergötland för denna tid
vigtigaste landslotten. I detta landskap låg Alvastra
med sina konungagraf var. I detta landskaps
städer, Linköping och Skeninge, fattades äfven de
för kommande tider vigtigaste besluten.

Linköping, Liongakaupungr, är här förnämsta
staden. Der var biskopsstol och biskopskyrka. Namnet
synes hafva uppkommit genom ordet liong, som på
götiska betydde rättegångs- eller tingsställe. Orten
var således af gammalt besökt, ehuru först med
kristendomen den framträder mera skönjbar.

Det är troligt att den först blef stad, det vill
säga erhöll sina privilegier genom någon af de första
biskoparna.

På dess domkyrka, ännu en af de vackraste i Sverige,
byggdes under hela detta tidehvarf. Den mellersta
delen anses dock i gamle Sverkers tid blifvit så
färdig, att gudstjenst der kunde hållas. Fullkomligt
färdig blef hon ej förr än i slutet af 14-hundratalet
i biskop Henriks Tidemanni dagar.

Detta långvariga tempelbyggande skulle i sin mån
bidraga att af orten skapa en stad. Om man tänker på
den mängd af folk,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free