Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Upland utgick tionden redan under erkebiskop Stefans
tredje efterträdare, erkebiskop Peter. Han skänkte
nämligen till kanikerna i Upsala biskopsstolens andel
af tionden från Bälinge och Vaxala[1].
Tionden var af flera slag. Tiondedelen af jordens
afkastning fördelades, i tre lotter, af hvilka
en del tillkom sockenpresten. De öfriga båda
trettiondedelarna fördelades i tre lika lotter, af
hvilka biskopen fick en, kyrkan en, och den tredje
gafs åt »fattiga män».
Qvick-tionde eller tiondedelen af lefvande djur
tillföll helt och hållet sockenpresten.
Kyrkobol eller prestbol, d. ä. de hus och byggnader,
som voro nödvändiga för kyrka och prest, byggdes och
underhöllos på socknens bekostnad. Stuga, bakhus,
nöthus och lada nämnas i Vestgötalagen såsom de hus,
hvilka utgjorde prestbolet.
Förbundsförfattningen. Kristendomen splittrade
det gamla förbundet stammarna emellan, och sjelfva
sammanhållningspunkten försvann med det gamla
Upsala-templet. Götarne och Svearne stå under hela
denna tid stridande mot hvarandra, först om rätten att
tillsätta konung för riket och om religionen, sedan om
konungavalet ensamt. Vi hafva nämnt, huru under dessa
tider landets store resa sig upp och vinna makt på
folkets bekostnad. Vi få i det följande se huru de,
såsom ett stånd, jemte presterne såsom det andra,
afgöra om landets väl och ve på möten, till hvilka
inga andra än de fingo komma.
Dessa möten, de kallas herremöten eller herredagar,
komma i stället för allshärjartingen, hvilka
upphörde med hedendomen. Vi hafva redan sett en
begynnelse till dem. Konungarne utfärda bref, som
bevittnas af biskopar och flera församlade herrar.
Först med dessa möten kan man i vårt land tala om en
nationalrepresentation. Med representation menar man
en församling af ombud för ett visst samhälle, och
således med nationalrepresentationen en församling af
ombud för hela nationen. En sådan representation voro
icke allshärjartingen. Till dem egde hvarje fri man
tillträde; en hvar, som hade något att der andraga,
hade på dem säte och stämma. En representation åter
besluter och handlar i folkets eller nationens stad
och ställe. Detta gjorde de store, så väl andlige
som verldslige på sina herredagar. Öfvergången
från allshärjartingen till herredagarna är hvad som
försiggått under detta tidehvarf.
Konungamakten. Kristendomen drog undan konungen det
säkraste stödet för hans makt, det som var grundadt
i religionen. Konungen, såsom offerföreståndare, var
gudarnes heliga förebild på jorden. Det qvarstod
således af konungamaktens trenne ursprungliga
bestämmelser de två att vara högste domare samt
anförare i krig.
Efter den gamla från gudarna härstammande
konungaättens utgång börjar, som vi sett, striden
mellan Svearna och Götarna. Den gälde rättigheten att
tillsätta konung för hela riket, och denna rättighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
