Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIII:s regering. Statshvälfningen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändringar i grundlagen, som kunde anses vara
behöfliga och böra för ständerna framläggas. Till
ledamöter i denna komité förordnades, likaledes
den 29 Mars, riksdrotsen, komiténs ordförande, samt
statssekreteraren Rosenblad, presidenten Lagerheim,
öfversten och generaladjutanten Georg Adlersparre,
landshöfdingen Håkansson, revisionssekreteraren
grefve Fredrik Gyllenborg, kanslirådet Adlerbeth,
lagmannen Poppius, förre protokollsekreteraren Hans
Järta, prosten Drysén och grosshandlaren Schwan.
Redan den 26 Mars hade generalen friherre Hans Henrik
von Essen blifvit inkallad i riksföreståndarens
konselj och den 29 blef äfven Georg Adlersparre
medlem deraf, sedan afsked blifvit den 27 beviljadt
kanslipresidenten Ehrenheim. Adlersparres yrkande, att
Klingspor skulle såsom öfverståthållare efterträdas af
Armfelt, blef dock ej bifallet, men i stället återfick
Armfelt befälet öfver den i trakten kring Göteborg
och Venersborg förlagda återstående delen af vestra
armén, och det af Toll i en skrifvelse till hertigen
af den 20 Mars yttrade misstroende till sakernas nya
ordning togs till anledning att den 26 Mars skilja
honom, som ansågs för alltför mycket gustavian, från
befälet öfver södra armén, hvilket i stället uppdrogs
åt generalmajoren grefve Carl Mörner.
I enlighet med hvad han föreslagit hertigen sökte
Adlersparre öfvertala den i hufvudstaden befintliga
afdelningen af vestra armén att utropa honom
till konung och hade i detta afseende sammankallat
bataljonscheferne; men de vägrade biträda ett sådant
företag, emedan det skulle innefatta ett våldförande
af ständernas rättigheter och illa stå tillsammans
med det af samma armé högtidligen gifna löfte att
låta dem öfverlägga och besluta om fäderneslandets
angelägenheter. Äfven förklarade sig riksdrotsen,
i en särskildt sammankallad konselj, emot förslaget,
och ett ytterligare hinder var, att Gustaf Adolf
bestämdt vägrade afgifva en afsägelse, som rörde
äfven hans barns rättigheter. Lika litet lyckades
ett Armfelts försök att förmå den i Göteborg förlagda
del af vestra armén till ett dylikt steg. Öfversten
friherre Carl Henrik Posse, närmast honom i befälet,
förklarade bestämdt, att han skulle sätta sig
emot ett dylikt förslag och att, om generalen
ej gaf honom sitt hedersord att afstå derifrån,
skulle han på ögonblicket gifva de vakthafvande
soldaterne befallning att arrestera honom. Denna del
af Adlersparres plan gick således icke i fullbordan.
Den 29 Mars hade ifrån Gripsholm kommit ett ilbud,
som medförde ett löfte från Gustaf Adolf att afsäga
sig regeringen, med vilkor att han finge drottningen
och de kungliga barnen till sig å Gripsholm, samt att
kronprinsen utropades till konung, med hertigen såsom
regent under minderårigheten. För detta sistnämnda
förslag fans ett talrikt parti inom både hofvet och
konseljen, i spetsen för hvilket stod sjelfva hertig
Carls gemål och likaså prinsessan Sofia Albertina,
riksmarskalken grefve Axel von Fersen, dennes syster
grefvinnan Piper, grefven och grefvinnan Stenbock,
m. fl. Inom konseljen voro i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
