Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1809, 1810.
25
honom, Alexanders myndling och genom ryskt inflytande
satt på Sveriges tron, till konung, blefve Sverige i
sjelfva verket ingenting annat än en rysk lydstat,
hvars konung sannolikt skulle finna sig föga
bunden af en statsförfattning, tillkommen genom en
statshvälfning. Huru ginge det då med den nu vunna
friheten? Huru med revolutionsmännen? Huru- skulle
för öfrigt sonen-behandla den oefterrätt&ge fadern,
och hvilken inverkan skulle denne kunna utöfva på
förhållandena inom Sverige? Sådana och flera andra
frågor i samma riktning voro svåra att nöjaktigt
besvara, och intrycket af Sveriges lidanden under
de sista åren af Gustaf Adolfs regering var ännu
alltför lifligt, att man ville utsätta sig för att
i en framtid se dem förnyade. Utsigten att genom
prinsens af Augustenburg val till tronföljare vinna
Norge såsom ersättning för förlusten af Finland,
samt derefter kunna med bättre hopp om framgång än
förut värna Sveriges sjelfständighet mot Rysslands
öfvermakt, var ock så lockande, att den bestämde
valets utgång, genom hvilket åter regeringspartiets
öfvervigt inom riksdagen omisskänligt röjde sig.
Redan i början af riksdagen hade ock ständerna egnat
en särskild hyllning åt de båda mest framstående
revolutionsmännen, Adlercreutz och Adlersparre,
hvilka, åtföljda af sina staber, enligt erhållen
kallelse, infunno sig i sekreta utskottets rum
å riddarhuset samt der af landt-marskalken, i de
öfriga talmännens och deputerades från samtliga
stånden Mrvaro, betackades för hvad de gjort
till fäderneslandets räddning. Såsom en särskild
nationalbelöning, fick Adlercreutz besittningsrätten
till Leckö slott och gods för 50 år sig tillerkänd.
Motpartiet, som legat under vid tronföljarevalet
och fann sig genom fotsatta stämplingar icke
kunna tillvägabringa någon förändring deri, sökte
derefter bringa det rådande partiet i förlägenhet
genom att visa sig ännu mera frisinnadt än detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
