Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottaga tronföljden, om Carl XIII vore deremot, gjorde
ett serdeles fördelaktigt intryck på den gamle
konungen.
Den 13 Augusti sammankallades statsrådet för
att utlåta sig om den embetsberättelse, Engeström
uppsatt med anledning af Fourniers uppdrag, och »på
statsrådets enhälliga tillstyrkan» befalte konungen,
att denna berättelse skulle såsom anledning till ett
nytt yttrande meddelas hemliga utskottet, hvilket
till följd deraf samlades å nyo den 14 och följande
dagen fick del af en nyss förut med posten anländ,
till statsministern för utrikesärendena stäld, men
icke undertecknad skrifvelse, i hvilken generalkonsuln
Signeuls handstil dock igenkändes och hvari denne på
sin heder försäkrade, att Napoleon skulle med största
nöje se marskalk Bernadotte blifva konung i Sverige
samt att han med stort välbehag hört det förslag, som
i detta hänseende blifvit gjordt marskalken. Dagen
derpå fick utskottet sig meddelad en depesch från
Lagerbielke, med underrättelse om kejsarens beslut
att återkalla franske härvarande chargé d’affaires
Desaugiers, som förordat danske konungens val, men nu
förklarades hafva öfverskridit sin instruktion och
derför blifvit återkallad, emedan kejsaren beslutat
gilla det beslut, hvarom konung och ständer blefve
ense, utan all främmande inflytelse — en förklaring,
hvari man dock såg ett bevis, att kejsaren i sjelfva
verket vore för fursten, sin marskalk och sin
slägting.
Denna handling bidrog sålunda att ytterligare stärka
utskottets öfvertygelse rörande kejsar Napoleons
verkliga afsigter, hvarför utskottet den 16 Augusti
beslöt, med särskildt fästadt afseende på furstens
»stora och lysande egenskaper», i förening med den
omständighet, som numera tycktes göra hertigens af
Augustenburg val omöjligt, tillstyrka kongl. maj:t
att till Sveriges tronföljare hos ständerna föreslå
hans höghet Johan Baptist Julius Bernadotte, furste
af Ponte Corvo. Beslutet hade fattats enhälligt,
på två röster när, nemligen professorn Wijkmans och
borgmästaren Hallqvists, hvilka fortfarande afgåfvos
för hertigen af Augustenburg.
Den 17 Augusti inlemnades detta utskottets yttrande
till regeringen. Statsrådet biträdde enhälligt
utskottets mening, hvarefter hofkanslern Wetterstedt
uppsatte konungens proposition i ämnet, hvilken i
en utomordentlig statsråds-sammankomst samma dag på
aftonen af konungen gillades och följande dagen, den
18 Augusti, öfverlemnades till ständerna. Den innehöll
bland annat: »Kongl. Maj:t har trott, att, om Sveriges
framtida öden anförtroddes åt fursten af Ponte Corvo,
hans redan vunna krigsära å ena sidan skall trygga
rikets sjelfständighet och å den andra göra nya krig
för hans ärelystnad öfverflödiga; att hans mogna
erfarenhet och kraftfulla lynne skola upprätthålla
den inhemska ordningen och öppna för hans hjerta
den mest tillfredsställande belöning i fredens
välgörande yrken; att hans nitälskan för frihet och
mensklighet, så väl inom hans egen fosterbygd som i
fiendtliga länder, skall, med ökad förbindelse, hos
honom utvecklas till förmån för hans nya landsmäns
välfärd, rättigheter och lagar, och slutligen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
