Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Johan före tronföljarevalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till kasernerna, för att hålla tal till soldaterna,
eller på torgen, för att uppvigla nationalgardet
och folket; men om direktorium kallar mig eller
lagstiftande kåren gifver mig befälet öfver sitt
garde, tågar jag mot hvar och en, som försöker
olagligen störta det bestående.»
Något sådant uppdrag blef emellertid icke gifvet
åt Bernadotte, och denne hvarken medverkade vid
eller motverkade det statsstreck, som lade makten
i Bonapartes händer. Nu blifven förste konsul,
kallade emellertid Bonaparte Bernadotte att inträda
i det statsråd, hvilket bildades af alla utmärktare
personer, som för tillfället voro att tillgå, och
uppdrog sedermera i April 1800 åt honom befälet mot
det upproriska Vendée. För att göra slut på kriget
derstädes fick Bernadotte en här af 40,000 man,
och då Bonaparte skildes ifrån honom för att afresa
till Italien och leda krigrörelserna derstädes,
yttrade han: »Om något skulle hända mig i det krig,
som jag nu företager, så står ni med 40,000 man
invid hufvudstadens portar. Republiken kommer då i
edra händer.» Att han anförtrodde en sådan styrka
åt en man, hvilken han väl visste icke gilla hans
sträfvanden att ensam komma i besittning af makten,
och det medan han sjelf aflägsnade sig från de
politiska hvälfningarnes medelpunkt, Paris, visar
bäst hans förtroende till Bernadottes ridderlighet
och hans öfvertygelse, att denne icke kunde göra sig
skyldig till ett missbruk af detta förtroende.
I Maj 1800 ankom Bernadotte till Vendée, der kriget nu
pågått i åtta år, och der befolkningens förbittring,
från början framkallad af både religiös och politisk
fanatism samt flitigt underhållen af talrika hemliga
utskickade från de fördrifne Bourbonerne, blifvit
mer och mer stegrad genom de grymheter, hvartill
skräckregeringens trupper och kommissarier gjort
sig skyldige. I motsats härtill uppträdde Bernadotte
foglig och försonande, hvari han äfven understöddes
af förste konsuln, som genom en proklamation erbjöd
allmän tillgift åt alla, som förhöllo sig stilla,
men hotade med strängt straff dem, som af in- eller
utländska uppviglare läto förleda sig att störa
lugnet. Bernadotte gick dock ännu längre, i det han
tillät söndagens helighållande, hvilket försonliga
tillmötesgående befolkningen högt värderade. Några
smärre resningsförsök qväfdes, men derefter blef det
Bernadottes förnämsta syfte att genom foglighet och
öfvertalande lugna sinnena, hvilket ock så lyckades,
att alla upprorsförsök efter hand upphörde. Han hade
emellertid många svårigheter att bekämpa, och den icke
minsta var soldens uteblifvande till hans trupper i
följd af rådande brist i statens kassor. Dessutom
hade han att strida icke endast mot sina fiender
inom landet, utan äfven mot en engelsk styrka af
18,000 man, som i skydd af en stark engelsk flotta
skulle landsättas vid halfön Quiberon, vid samma
tillfälle som en skara emigranter landsteg nära
ön Noirmoutier. Genom kraftiga försvarsanstalter
misslyckades likväl dessa landstigningsförsök, och de
landsatte trupperna drefvos snart åter ombord. Genom
flera ändamålsenliga åtgärder i öfrigt återstäldes
efter hand ordningen i de förut så upprörda
landskapen, och i Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
