- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
98

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att prinsen fann sig föranlåten bifalla kejsarens
begäran med hänseende till den ryska hjelpkårens
användande samt beslöt tills vidare väl fortfarande
hota med en förestående expedition mot Danmark
eller i Tyskland, men i sjelfva verket låta densamma
stanna vid blotta hotelsen. Han utverkade emellertid
kejsarens löfte, att, när hjelpkåren ej längre
behöfdes till Petersburgs försvar och engelska
kabinettet lemnade bifall till de svenska planerna
på Norge och Seland, då åter ställa densamma till
kronprinsens förfogande samt öka dess styrka till
35,000 man.

De kronprinsen åtföljande svenskarne litade likväl
föga på Alexanders löften och yrkade ifrigt,
att man borde betinga sig någon säkerhet för deras
uppfyllande, hvilket Carl Johan dock fann innebära ett
sårande misstroende och derföre i det längsta undvek
att antyda. Slutligen framkastade han dock vid ett
tillfälle, att, om han, derest Napoleon tågade mot
Petersburg, öfverginge med 20,000 man svenskar till
Finland samt der förenade sig med 40,000 man finnar
och ryssar, för att agera mot Napoleons venstra
flygel, skulle svenskarne svårligen kunna lugnas
utan genom ett provisoriskt afträdande af Finland,
till dess Norge blifvit med Sverige förenadt. Denna
framställning gjorde tydligen på kejsaren ett mycket
obehagligt intryck, men han svarade dock med sin
vanliga förbindlighet, att han skulle med nöje bevilja
hvad kronprinsen begärde, om han ej vore förvissad
att en dylik eftergift skulle ohjelpligen skada hans
anseende i Ryssland, samt erbjöd sig att hellre lemna
öarne Ösel och Dagö eller staden Riga. Carl Johan
förklarade då, att han icke ville gifva kejsarens
undersåtar anledning till klagomål mot sin herskare
utan hellre afstode från hvarje garanti och tryggade
sig fullt vid kejsarens ord. Rörd af denna förklaring,
tryckte Alexander Carl Johans hand och försäkrade,
att han aldrig skulle glömma detta prinsens värdiga
och ädelmodiga svar. Sina förbindelser i afseende å
Norge betraktade han derefter såsom en hedersskuld och
förklarade, att kronprinsen och han nu vore förenade
i lif och död.

I sjelfva verket visade ock Alexander i det
följande mot Carl Johan en ordhållighet, hvarför
han i allmänhet visst icke gjort sig känd, och ännu
flera år efteråt yttrade Carl Johan: »Tacksamheten
ålägger mig såsom en pligt förklara, att Sverige
aldrig haft någon trognare och i afseende å sina
löftens uppfyllande mera samvetsgrann bundsförvandt
än kejsar Alexander».

Det inträdda vänskapliga förhållandet mellan Carl
Johan och Alexander ledde emellertid till ett formligt
fördrag, som den 30 Augusti undertecknades i Åbo
af Löwenhielm och Romanzow samt innehöll följande
hufvudsakliga vilkor: Den hjelphär, Ryssland genom
fördraget i Petersburg lofvat Sverige, skulle ökas
till 35,000 man, af hvilka 25,000 skulle i slutet af
September 1812 infinna sig vid skånska kusten samt
de öfriga 10,000 i slutet af November samma år. Så
snart de 25,000 man anländt till Skånes kuster,
skulle operationerna mot danska öarna begynna, på
sätt man öfverenskommit genom fördraget i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free