Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättelse kom angående det nederlag de allierades
hufvudarmé lidit vid Dresden den 26 Augusti, i följd
deraf att man, tvärt emot de råd till försigtighet
Moreau gifvit, djerft anfallit det fiendtliga lägret
vid Dresden. Man erfor nu tillika, att en stark
fransysk här under marskalk Neys befäl närmade sig
Berlin, hvarföre kronprinsen genast gaf Tauenzien
befallning att samla sina trupper vid Dennewitz
och åt Bülow att i största hast förena sin styrka
med Tauenziens. Denne blef ock den 6 September af en
öfverlägsen fiendtlig styrka anfallen vid Jüterbock,
hvarifrån striden flyttades till Dennewitz, der
Tauenzien och Bülow modigt och ihärdigt kämpade
mot Neys vida talrikare skaror. Denne ansåg sig så
säker om segern, att han lofvade sina trupper om två
dagar vara i Berlin; men i detsamma framryckte Carl
Johan med 60 svenska och ryska bataljoner, 10,000
man kavalleri och 100 kanoner, hvilket med ens gaf
striden en helt annan utgång än Ney beräknat. Han
gaf genast befallning till återtåg, hvilket snart
öfvergick till vild flykt, hvarunder Cardell med sina
kanoner åter verksamt uppträdde mot fienden. Slaget
vid Dennewitz kostade fransmännen 10,000 man i döda
och sårade, 15,000 fångne, 4 fanor, 80 kanoner,
400 krutvagnar m. m.; men äfven preussarne hade
under den ihärdiga striden mot fiendens öfvermakt
gjort betydande förluster, Bülows kår af nära
6,000 man, Tauenziens af omkring 3,000 man döde
och sårade. Segern hade emellertid räddat Berlin
och åter lifvat de allierades af nederlaget vid
Dresden nedstämda mod, hvarföre ock så väl konungen
af Preussen som kejsarne af Österrike och Ryssland
skyndade att betyga Carl Johan sin tacksamhet. Från
de preussiska generalernas sida rönte han dock
ingen sådan, utan tvärtom beklagade sig Bülow, som
ville ensam hafva äran af segern, öfver kronprinsens
bulletiner, i hvilka preussarne ej nog uteslutande
berömdes.
En öfvergång af Elbe yrkades åter ifrigt af de
preussiska generalerna; men kronprinsen ville
först bemäktiga sig någon fast punkt såsom stöd
vid denna flod, och befalte derför Bülow företaga
belägringen af Wittenberg, hvartill denne endast
med svårighet och efter mångfaldiga invändningar
kunde förmås. Dessutom uppfördes åtskilliga fältverk
till betryggande af nord-arméns kommunikationer,
och denna armé dröjde ännu nära en månad på högra
Elbe-stranden, med högqvarteret i Zerbst ända till den
3 Oktober. Detta qvardröjande, föranledt af den stora
böhmiska härens overksamhet och af den schlesiskas
fördröjda ankomst till Elbe, framkallade emellertid
upprepade klagomål af de preussiska generalerna,
och man tvekade ej att beskylla kronprinsen för
planer på Frankrikes kejsarkrona, hvilken han genom
denna skonsamhet mot fransmännen skulle söka vinna,
och så orimlig än denna beskyllning i sig sjelf var,
spriddes den ända till de allierades högqvarter,
och äfven Pozzo di Borgo gaf vinkar derom.
Ändtligen mot slutet af September fick kronprinsen
genom bref från kejsar Alexander underrättelse, att
den Böhmiska hären ämnade åter sätta sig i rörelse,
för att den 1 eller 2 Oktober på vägen åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
