Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norges förening med Sverige, 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köpmän, för att söka ordna Norges
penninge-förhållanden. Både denna och följande dagen
föreföllo ganska stormiga debatter i anledning af
Löwenskjolds förslag om tillsättandet af en komité
för att undersöka Norges ställning till utlandet,
hvilket i det svenska partiets intresse tydligen
framstälda förslag föranledde Falsen att framkomma
med ett annat, att församlingen borde anses upplöst,
så snart grundlagen var antagen och konungen blifvit
vald, hvilket omisskänligt gick ut på att begagna den
hos församlingens flertal nu rådande sinnesstämningen
att påskynda prins Christians val till konung,
innan man genom förvecklingar med Sverige och dess
bundsförvandter hann komma till närmare besinning om
hvad för landet var rådligast. Detta förslag mötte
ock sådan gensägelse, att det vid omröstningen fick
lika många röster för och emot sig samt antogs endast
genom den afgörande röst, som i sådana fall tillkom
församlingens president.
Den 4 Maj förekom i församlingen ett af
konstitutions-komitén utarbetadt förslag till den
nya grundlagen. Det antogs, dock med tillägg eller
förändringar i vissa punkter, af hvilka några tydligen
voro framkallade af politiska anledningar. Så beslöts
med 77 röster mot 32, att konungen skulle alltid hafva
tillhört den evangeliska bekännelsen, hvilket tillägg
påtagligen var riktadt mot Sveriges kronprins. Vidare
beslöts med 98 röster mot 11, att konungen icke skulle
kunna mottaga ett annat rikes krona utan stortingets
samtycke. De, som röstade mot detta förslag, yrkade
uteslutande af orden: »utan stortingets samtycke»,
för att hindra hvarje återförening med Danmark
och tvinga prins Christian att ovilkorligen välja
mellan Norges och Danmarks kronor. Det visade
sig emellertid, att denna åsigt endast fick för
sig elfva röster inom församlingen. Den 11 Maj
hade man genomgått grundlagsförslaget, hvilket nu
lemnades till en komité af tre ledamöter för slutlig
redigering. Denna var fulländad den 16 Maj, då det
nya grundlags-förslaget upplästes för församlingen
och af densamma antogs. Följande dagen skulle sjelfva
urkunden underskrifvas och konungavalet försiggå.
Den 17 Maj hölls också konungavalet, oaktadt Peder
Anker och några andra gjorde allt för att få det
uppskjutet till dess man närmare hunne inhemta de
europeiska makternas åsigter. Prins Christian blef
enhälligt vald till Norges konung och en deputation
från riksförsamlingen underrättade honom derom,
med öfverlemnande tillika af ett exemplar utaf den
nya grundlagen. Han begärde betänketid till Christi
himmelsfärdsdag, den 19 Maj, då han både ville lemna
sitt svar och upplösa församlingen. Varningar att
mottaga den honom erbjudna vådliga hedern saknades
icke, och särskildt gjorde öfverste Hegermann, som
för öfrigt icke tillhörde det svenska partiet, sitt
bästa att afråda honom från att mottaga en krona,
den han icke kunde försvara, samt framhålla de
vådliga följderna både för Norge och honom sjelf,
om han antoge den. Han tycktes ock blifva tveksam,
men nu infunno sig åtskillige bland ifrarne för Norges
sjelfständighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
