Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norges förening med Sverige, 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ringa oro för sin konungs misshag, hvilket å svenska
sidan väckte misstankar, att rörelserna i Norge
i hemlighet underblåstes från Danmark, och dessa
misstankar vunno äfven bekräftelse genom en vid denna
tid inträffad tilldragelse.
Från friherre Tawast kom ett tillkännagifvande, att
en dansk kammarjunkare Gyldenpalm, född norrman,
skulle under resa från Köpenhamn till Norge taga
vägen genom Sverige och misstänktes medföra vigtiga
bref. Han blef anhållen, förd till grefve Essens
högqvarter och visiterad, då hos honom anträffades
ett till prins Christian stäldt bref i chiffer, hvars
innehåll ej kunde utrönas, samt flera skrifvelser
från framstående män i Danmark, fulla af loford
öfver norrmännens företag, äfvensom en särskild
instruktion för Gyldenpalm, skrifven af en ledamot
af danska general-tulldirektionen och innehållande
bland annat, att han borde låta norrmännen veta,
det de af konungen utfärdade stränga befallningarna
endast blifvit expedierade pro forma, samt att den
stränghet, hvarmed han hotat, ej var på allvar menad.
Dessa bref, så väl som brefbäraren, sändes till
Stockholm, hvarifrån de sedermera skickades till
konungen i Danmark och vållade flere högre danska
embetsmän åtskilliga olägenheter. Gyldenpalm stannade
qvar i Stockholm. Man anmärkte för öfrigt, att flere
officerare vid danska flottan nu ingingo i norsk
tjenst, äfvensom att ständiga undflykter förekommo,
då norska planer och kartor begärdes ur arkivet i
Köpenhamn.
Medan man sålunda i Danmark visade omisskänliga
sympatier för norrmännens företag, röjde sig inga
sådana i England, der de ledande inom Norge hoppats
äfven finna den. Ankers beskickning hade misslyckats,
såsom redan är omtaladt, och icke bättre framgång hade
statsrådet Nils Aall, som efter konungavalet sändes
till London att der gifva detta tillkänna samt tillika
försäkra sjelfständighetsförklaringen vara ett uttryck
af norska folkets enhälliga vilja. Lord Castlereagh
beslöt emellertid sända sin privatsekreterare de
Morier i en särskild beskickning till Norge, för
att göra riksförsamlingen bekant med de verkliga
förhållandena och skingra alla illusioner i afseende
derå. Vid ankomsten till Christiania den 5 Juni fann
han dock församlingen redan upplöst och öfverlemnade
derför till statssekreteraren Holten en officiel not,
i hvilken förklarades, att engelska regeringen fast
beslutat uppfylla sina förbindelser emot den svenska,
lemnande åt norska folket att välja, antingen det
ville begagna sig af Englands bemedling, för att
erhålla en Norges frihet och lycka betryggande
förening, eller blottställa sig för ett krig mot
England och dess bundsförvandter, hvilka redan afsändt
ombud till Danmark, för att yrka Kieler-fördragets
bringande till verkställighet. Härpå svarade Holten,
att, om den bemedling, man väntade af England, ej vore
stridande mot norska grundlagen och den förklaring
riksförsamlingen afgifvit den 19 Maj, att vilja till
det yttersta försvara sin frihet och sjelfständighet,
skulle riksförsamlingen åter blifva sammankallad; men
då härtill fordrades en tid af tre till fyra månader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
